Ett annat med detta jämförligt bevis kan hämtas från Skara Domkyrka. Vid dess restauration anträffades trenne skilderier i huggen sten, hvilka riksantikvarien Hildebrand ansett förskrifva sig från den kyrka, som närmast föregått den nuvarande, och sålunda tillkommit under tiden emellan 1126 och 1175. Af dessa, som insatts uti norra korsarmens östra mur, är den, som här afbildats, för oss af intresse.
Vi hafva här framför oss en sittande man, som att döma af den bakom stående drabanten troligtvis skall föreställa en konung. Med vredgad uppsyn drager han sitt svärd och utsträcker det ena benet till en kraftig spark, påtagligen ämnad den kalk eller bägare, som skönjes framför foten. Ofvanför kalken är en fågel, hvars framdel och hufvud afbrutits, men som att sluta af hvad som blifvit oskadadt måste hafva varit, hvad den vid restaurationen också blifvit — en tupp. Det kan väl icke synas förmätet att här se konung Herodes med den till lif uppväckta tuppen och att således denna episod ur Staffanssagan här åsyftas.
Hvad nu antemensalets härkomst angår, om det kan vara ett inhemskt arbete — hvilket icke möter oöfvervinneliga svårigheter — eller från främmande land hit inkommet, så kan därom råda skilda meningar, men ostridigt torde väl vara att skilderiet i Skara Domkyrka, hugget i västgötisk kalksten är ett svenskt arbete. Olaus Magni har således haft goda skäl för sitt påstående, att Staffansfirandet företrädesvis förekommit i Västergötland, och för Staffanssagans tillvaro i vårt land har nu vunnits äldre hemul än som kan tillmätas de anförda visorna, af hvilka dock den engelska kan spåras in på 1300-talet.
Äfven utom Sveriges landamären har sagan, åtminstone i hvad som rör Herodes och tuppen, varit föremål för bildlig framställning. Uti det danska Nationalmuseet finnes enligt benäget meddelande af filosofie kandidaten fröken Sigrid Leijonhufvud ett måladt och förgylldt antemensale i träskulptur, hvars midtfält i nedre raden till vänster visar en krönt skägglös bild med tuppen i en skål framför sig. Vid sidan af denne synes en skäggig man — äfven denne med krona — som pekar på tuppen, och midt emot honom en tredje figur, som påtagligen är en kvinna. Detta antemensale förskrifver sig från Lögums klosterkyrka i Slesvig och tiden omkring 1300. Kunde man nu antaga att äfven den skägglösa krönta bilden, hvars egenskap af manlig synes af här meddelade afteckning något
