på den fig. 2 afbildade, efter kristen sed på grafven lagda stenen, tillägges »och Guds Moder».[1]
Korsen äro vanligen likarmade (»grekiska»); någon gång har midten form af ett »hakkors», ett redan under hednatiden här i norden heligt tecken (fig. 3).
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 383 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 3. Kors på en runsten vid Högby kyrka. |
Några runstenar i Östergötland, liksom i andra delar af Sverige, visa det kristna inflytandet också därigenom, att de omtala, huru en efterlefvande åt en afliden anförvant »gjort bro», det vill säga till fromma för hans själ gjort farbar väg öfver ett vattendrag eller ett sumpigt ställe, där man måste fram. Runinskrifter, som tala om sådan brobyggnad, finnas eller hafva funnits inom landskapet vid Kullerstad i socknen af samma namn, vid Björnsnäs i Kvillinge socken, vid Lind i Vesterlösa socken, vid Ålbäcken i Viby socken, vid Ekeby kyrka och vid Heda kyrka.
Den första af dessa stenar har följande inskrift: »Håkan gjorde bro denna, men hon skall heta Gunnars bro, men han var Håkans son.» Vägen mellan Norrköping och Linköping går ännu öfver Kullerstads bro, som leder öfver en i sjön Glan utfallande bäck. Denna bro har emellertid flera gånger blifvit ombyggd. Vid en sådan ombyggnad, på midten af 1800-talet, fann man runstenen fyra fot djupt under vägen vid brofästet på Kullerstadsidan. Stenen restes å nyo i närheten af sin ursprungliga plats.
I detta fall var det en fader, som utförde det allmännyttiga verket för en sons väl. I andra fall är det sonen, brodern eller änkan, som gjort det för sin fader, för sin broder eller sin man.
Runstenarna äro af ett oskattbart värde redan därför, att de låta oss lära känna språket i Östergötland under en tid, om hvilken vi ej på annat sätt kunnat få någon upplysning därom. De flesta af dessa runinskrifter äro nämligen några hundra år äldre än Östgöta-lagen, hvilken är den äldsta af alla med vanliga bokstäfver
- ↑ Inskriften på denna vid Vesterlösa kyrka funna sten lyder: Steinlauk : let : legia : stein : thena : ufir : Svi[n] : sun : sin : Kuth : hia[l]bi : siol : hans : auk : Ku[th]s : Mothir, hvilket betyder: Steinlaug lät lägga sten denna öfver Sven, son sin. Gud hjälpe själ hans och Guds Moder. — Om de djurslingor, som pryda stenen, se här nedan. Denna grafvård, som är af kalksten, har, såsom formen och inskriften visa, varit lagd öfver grafven, ej rest på den.
