Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/388

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
10
OSCAR MONTELIUS.

ändelsen, som i det nyare språket fallit bort, igenkänner man häri Haddestad i samma socken. En sten på Heda kyrkogård förvarar minnet af en man, som »bodde i Jatunstadum». Härmed afses naturligtvis det Jättingstad, som ligger i socknen, men hvars namn således rättare borde skrifvas Jättenstad.


I Östergötland liksom i Mälarelandskapen pläga runorna vara ristade mellan två parallela linier. I båda trakterna slutar den ena ändan af det band, som bildas af dessa linier, ofta ehuru ej alltid i ett djurhufvud, under det den andra ändan ej sällan är något hoprullad (fig. 1). Men jämföra vi dessa djur på runstenarna i Östergötland och i Mälaretrakten, märka vi i två afseenden en ganska stor olikhet.

Det ena är, att det nu ifrågavarande djuret i Östergötland har formen af en orm utan fötter; hufvudet liknar äfven ett ormhufvud och stundom ses den utsträckta tungan. På Mälaretraktens runstenar förekommer väl också en dylik framställning, men ofta har djuret där åtminstone en tydlig fot, hvilket aldrig, eller så godt som aldrig, är fallet i Östergötland. I Mälarelandskapen har också djurets hufvud ofta en form, som ej återfinnes i Östergötland.

Det andra är, att i Östergötland det ormliknande bandet, hvari runorna äro ristade, följer utmed stenens kanter (fig. 1). Stundom ses väl äfven i Mälaretrakten denna enkla anordning, men där visa runstenarna mycket ofta invecklade, ej sällan särdeles smakfulla slingor. Dylika slingor ses däremot på mycket få stenar i Östergötland, och då de någon gång finnas där, äro de ganska olika dem i Svealand. En sådan slinga pryder den fig. 2 afbildade stenen vid Vesterlösa kyrka; denna slinga visar sig upphöjd öfver den omgifvande ytan, d. v. s. mellanrummen mellan slingans bukter hafva blitvit fördjupade.


Utom det djurliknande band, på hvilket inskriften är ristad, ses på några runstenar i Östergötland andra bilder, som förtjäna särskildt omnämnas.