Ulls på fyra ställen som heta Ullevi (i Järstads, Kimstads, Sankt Lars och Örberga socknar) och ett som nu kallas Ulleved (Hogstads s:n), samt i »Ullabolstad» (så skrifvet på 1300-talet, nu »Ulberstad», i Skärkinds s:n), Ullekalf (Högby s:n), Ullstämma (Landeryds s:n), Ullstorp (Östra Ryds s:n), Ullälfva (ett i Törnevalla och ett i Örtomta s:n);
Frös i Frösvi (så skrifvet pä 1300-talet, nu »Frösvik», i Oppeby s:n), Fröslunda (Svinestads s:n), Fröberga (Skönberga s:n), Fröåsa (Kisa s:n). Fröshälla (Kärna s:n), Fröklint (ett berg i Ringarums s:n), Frösäter (Vårdsbergs s:n). Frösäng (Åby s:n) och troligen Frörum (Ringarums s:n);
Friggs i Friggestorp (Kisa s:n);
samt Skades i Skärlunda (Löts s:n), som under medeltiden skrefs Skadelunda.
Möjligen har gudarnas namn, Asar (eller Äser), fortlefvat i Aesberghæ, såsom det nu så kallade Edsberga (Landeryds s:n) skrefs i början af 1300-talet.
På många af dessa platser måste den gud, hvars namn ingår i stället, hafva varit dyrkad.
Andra ortsnamn visa, att på platsen fordom offrats, ehuru vi ej veta, till hvilken gud man där vändt sig. Sådana äro de ställen, hvilkas namn Lund, Harg och Vi vittna om, att en helig lund eller annan helgedom fordom funnits där.
Byar och gårdar med namnet Lund finnas på många ställen i Östergötland, såsom i Drothems, Flistads, Kvillinge, Landeryds, Mogata, Sunds, Tjällmo, Tjärstads, Västra och Östra Tollstads samt Viby socknar. I Gammelkils kyrkoinventarium för 1829 är antecknadt: »Enligt traditionen skall hafva varit en offerlund i en hage emellan kyrkan och prästgården. I nämnda hage finnas större och mindre ättekullar.»
Utom Västra och Östra Hargs socknar finnes ett Harg i Kisa och ett i Vikingstads socknar.
Vi återfinnes i sockennamnet Norra Vi samt i en till Borg och Löts socken hörande gård.
Äfven andra namn inom landskapet bevara minnet af att stället fordom varit en offerplats.
I ett bref af år 1513[1] talas om en hage, »liggiande i Landaröö sokn oc Hanakinde hæred mott Smörkulla». Namnet Smörkullen
- ↑ I Biskop Hans Brasks kopiebok, tryckt i slutet af Östergötlands Fornminnesförenings tidskrift, I, sid. 31.
