Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
23
ÖSTERGÖTLAND UNDER HEDNATIDEN.

fyndet vägde 35 lod (465 gram), Blott en del däraf inlöstes för Statens Historiska Museum, där fyndet har nr 660.

Vid Bockarp i Mjölby socken, Vifolka härad, hittades år 1844 »under tillredning af en odlad och bränd mosse» två små ringar och 85 mynt, allt af silfver. De flesta mynten voro anglosachsiska (Æthelræd och Knut) och tyska (kejsar Otto III, många präglade i Köln). Ett mynt var danskt, prägladt för konung Hardaknut. Hela fyndet, som vägde 813 lod (110 gram), inlöstes för Statens Historiska Museum, där det har nr 1146.

Vid Valby i Väderstads socken, Göstrings härad, fann man år 1847 vid dikesgräfning »på 14 eller 12 alns djup» en halsring och 10 bitar af ringar, samt 15 hela kufiska mynt och 13 bitar af sådana, allt af silfver, jämte en trind guldten, »114 tum lång, bruten i ena, afhuggen i andra ändan». Mynten äro präglade åren 893—952 efter Kr. föd. Guldtenen, som vägde 7 ort (30 gram), återställdes till hittaren. Silfret, som vägde 465 ort (1,977 gram, således nära 2 kilogram), inlöstes för Statens Historiska Museum (nr 1335).

Å Skillberga egor i Vårdsnäs socken. Kinda härad, påträffades våren 1858 under arbete för Kinda kanal, strax nedanför Kvilla kvarn, den fig. 19 afbildade guldarmringen. Ringen, af ganska blekt guld, låg 6 fot under strömfårans gamla botten och var (eller blef vid upptagandet) bruten i två delar. Den är snodd at tre femkantiga tenar och väger 15,85 ort (67 gram); guldhalten endast 62 %. Förvaras i Statens historiska museum (n:r 2469).