förvaras i Uppsala Universitets myntkabinett. Arabiska, så kallade »kufiska», silfvermynt från vår hednatids sista århundraden, mest 800- och 900-talen, äro till stort antal funna i Sverige. Men arabiska guldmynt från från samma tid äro mycket sällsynta.[1]
Vid Borringe i Elfvesta socken, Bobergs härad, hittades år 1725 under dikesgräfning en liten ring, samt åtskilliga anglosachsiska och danska mynt från konung Knut den stores tid, allt af silfver. Af fyndet »bortsåldes genast 18 lod, men 7 lod blefvo af Konungens befallningshafvande ertappade hos hittaren och år 1729 insända till Antikvitets-arkivet».
Vid Kvästad i Skärkinds socken och härad fann man år 1734 »vid rifning i jorden på en sandbacke i en hage, där man svedjat bort skogen», 3 små silfverstycken samt omkring 160 silfvermynt, de flesta anglosachsiska (Æthelræd och Knut) och tyska; ett mynt var kufiskt. Fyndet hembjöds Kungl. Maj:t och kronan, men lär icke hafva blifvit inlöst.
På Skötholmen i sjön Åsunden, mellan Åby säteri och Horns prästgård, hittade en bonde 1752 »en läng silfverkedja med små ringar fästade i hvarandra, och å hvardera ändan en stor ring; dessförutom hittades bredvid kedjan några silfverpenningar med arabisk prägel, som ännu är ganska läslig». Bonden sålde hela fyndet i Linköping. Holmen lär sedan hafva fått namnet »Silfverholmen».
Följande fynd af detta slag, hvilka under 1800-talet gjorts, hafva i sin helhet eller delvis införlifvats med Statens Historiska Museum.
Vid Vimarka i Vårdsbergs socken, Bankekinds härad, fann man år 1834 »i ett stenrör på gårdens byggnadstomt» en armring samt åtskilliga bitar af ringar och spännsmycken jämte 157 mynt, allt af silfver. Ett mynt var anglosachsiskt (Æthelræd), de öfriga voro tyska och arabiska. De arabiska mynten, af hvilka det yngsta har årtalet 340 efter Hedschra (951—952 efter Kr. föd.), voro präglade i Samarkand, Balkh, Bokhara, m. fl. asiatiska städer. Hela
- ↑ Detta och flera andra östgötafynd af arabiska mynt omtalas af C. J. Tornberg i hans arbete Numi cufici regii numophylacii holmiensis (Uppsala, 1848). Åtskilliga af de här nedan nämnda fynd, som innehållit västerländska mynt, äro också beskrifna af B. E. Hildebrand i Anglosachsiska mynt i Svenska Kungl. Myntkabinettet, funna i Sveriges jord (första upplagan, Stockholm, 1846).
