Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/412

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
34
OSCAR MONTELIUS.

en liten trind silfverten, uppkrökt på ena ändan. Silfret »låg i en bädd af svartaktig jord, som väl ej innehöll några kol, men syntes blandad med aska och smärre stycken af ben». Jämte silfret hittades äfven ett spänne af brons, som likväl hade sönderfallit i så många bitar, att det tyvärr icke ansågs förtjäna insändas. Af mynten, hvilka äro präglade under åren 897—961 efter Kr. f., hafva flera tydligen varit burna som prydnader; de äro nämligen genomborrade, och i ett af dem sitter en liten nit ännu kvar. Silfret, som endast vägde 26,25 ort (111 gram), inlöstes för Statens Historiska Museum (n:r 768).

I en skadad grafhög vid Rimforsa i Tjärstads socken, Kinda härad, fann jägmästaren E. G:son Hjort år 1887 ett för kejsar Ludvig den fromme (814—840) prägladt silfvermynt, som haft en fastnitad ögla af brons, jämte ett söndrigt bronsspänne, tre glaspärlor och ett söndrigt lerkärl. Spännet, som nu är ofullständigt, har varit likarmadt; det är afbildadt fig. 33. En pärla är mörkblå med inläggning i rödt och hvitt; en annan är hvit, inlagd med rödt; den tredje är ljusgrön. Fyndet förvaras Statens Historiska Museum, (n:r 8238.)