Våra ”stenyxor med skafthål”
en hypotes angående deras användning.
Af
Ant. Flentzberg.
I Sverige äro såsom bekant de s. k. »yxorna med skafthål»
bland de allmännast förekommande verktygen från stenåldern,
hvadan det bör vara af stort intresse att såvidt möjligt komma
till full klarhet angående deras användning. Åtminstone kunna
ganska allvarsamma invändningar mot den gängse uppfattningen
göras, hvilkas vederläggning kan bidraga till frågans klarare
belysning.
Den gängse uppfattningen, ja, den är uttryckt med själfva namnet »yxor». Detta namn erhöllo dessa verktyg helt visst i första hand på grund af sin slående likhet med våra i bruk varande yxor af järn. Jag menar, att, om man uppvisade en s. k. stenyxa för en person, hvilken aldrig förr sett en dylik, och frågade honom, hvad han menade det vara för slags verktyg från vår stenålder, han utan betänkande med all sannolikhet skulle svara, att den måste vara en yxa. Men lika visst torde vara, att han, såvidt han är en yrkesman i träarbete eller en man med allmänt praktisk blick, skulle vid närmare eftertanke blifva allt mer tviflande, och jag fruktar, att, ju mera man tänker sig in i saken och i någon mån stöder sitt omdöme på praktisk erfarenhet, desto större skola vanskligheterna kännas att kunna vidblifva uppfattningen, att alla verktyg af ifrågavarande form varit yxor.
Att i hålet ett skaft varit anbragt är väl ställdt utom allt tvifvel. Men stadigt kilade fast vid sitt skaft, så att de kunnat användas till huggning, hafva dessa redskap nog icke kunnat vara i likhet med våra nu brukliga yxor och hammare, emedan kilen då skulle sprängt sönder dem. Med remsor af djurhud eller en
