Nu till en annan observation, hvilken jag tillmäter större betydelse! Professor Montelius säger i sitt här ofta anförda »Sveriges forntid» (sid. 80): »att dessa yxor verkligen varit mycket och på allvar använda, se vi emellertid både däraf, att de ofta äro nästan utnötta, och däraf att så många af dem sprungit sönder i hålet».[1] — Ja, dessa senares antal är förvånansvärdt stort och torde i själfva verket vara mycket större, än hvad som framgår vid en jämförelse mellan de hela och trasiga exemplaren i en offentlig fornsakssamling; ty inom de församlingar, där jag såsom präst tjänstgjort, har jag sökt uppsamla såvidt möjligt alla stenverktyg, både fragment och hela, och äro de vid skafthålet brustna yxorna lika många som de där oskadade, hvarvid ytterligare är att bemärka, att naturligtvis fragmenten både lättare undgå uppmärksamhet samt ofta i egenskap af »trasor» ej bevärdigas med att blifva tillvaratagna, ehuru kanske just dessa skadade yxor, såsom jag nedan skall söka att påvisa, hafva det största intresset vid en undersökning om sättet för verktygens användning. Angående de allra flesta yxorna i min samling har jag kännedom om upphittaren samt uppgifter, att de funnits i nu befintligt tillstånd, hvilket ock bestyrkes af brottytornas färg. Vidare är att observera, hurusom endast ett fåtal erhållit så svåra skador i eggen, att det ej lönat sig att nyhugga och slipa densamma.
Innan jag från dessa allmänna iakttagelser söker draga någon slutsats, må svar lämnas å följande fråga: under förutsättning att det afhandlade verktyget användts såsom yxa, hvarest skulle under huggning i allmänhet skada å verktyget uppstå? Enligt mitt förmenande först och främst i den sköra eggen, icke vid skafthålet. Ty vid användande af för stark kraft vid huggning skulle väl sannolikt det smala skaftet förr springa af, än yxan sprängas vid hålet. De många just på detta ställe sönderslagna yxorna synas mig snarare tala för, att de i regel krossats genom ett ofvanifrån kommande slag, d. s. s. att de användts i enlighet med min hypotes.
Hvad som skulle med stor styrka tala för densamma vore, om man lyckades påvisa något antal yxor, hvilkas egg vore fullständigt oskadad, under det att däremot yxan sprängts vid själfva skafthålet, eller ännu hellre yxor, å hvilka ett stycke slagits bort af själfva banen och sedan nedåt i yxans längdriktning, under det att eggen
- ↑ Kursiveringen ej af Montelius.
