afplattadt, i hvilket senare fall flisor lättare hade urslagits och ett något snedt slag mera, än nu är händelsen, gifvit åt kraften en från verktygets egg afvikande riktning. Genom det angifna arbetssättet kunde eggen på det dyrbara verktyget sparas i möjligast största mån, emedan man bättre än vid de oberäkneligare yxhuggen kunde undvika hårda, farliga kvistar. Lättare var också att tränga igenom materialet, som skulle bearbetas, ity att verktyget kunde placeras på förmånligaste sätt i det redan gjorda hugget eller den åstadkomna sprickan. Särskildt vid klyfning af trä måste detta verktyg arbeta förträffligt i jämförelse med de kilar af hårdt träslag, hvilka jämte järnkilar ännu i dag användas vid detta arbete. Då dugde ej den smäckra och spröda flintyxan eller densamma närstående former; då behöfdes icke så mycket den skarpa eggen som fast mer detta kraftiga verktyg. Till detta arbete lämpade sig ej heller väl de i likhet med våra huggjärn skaftade stenmejslarna — de voro naturligtvis benägna att spränga skaftet, när de utsattes för så hårda slag, som här erfordrades. Dessa verktyg konkurrera alltså icke med de öfriga stenåldersverktygen, utan fylla ett eljest förefintligt, kännbart tomrum i slöjdkammaren.
Ett viktigt stöd för mitt antagande synes mig slutligen lämnas af en del märken å själfva verktygen. Granskar man verktygens bane, det vill här säga anslagspunkten för klubban, så befinnes detta parti nästan alltid mer eller mindre skrofligt, under det att verktygen i öfrigt äro finpolerade. Om denna omständighet skall tillmätas någon betydelse, vågar jag icke afgöra, emedan flera förklaringar kunna gifvas, mellan hvilka experiment bäst torde slita tvisten. Man kan tänka sig dessa ojämnheter såsom ursprungliga eller såsom uppkomna under arbetet, i det att genom klubbslagen kornigheter urslagits ur stenen. Äro de ursprungliga, så kunna de förklaras antingen så, att man lämnade denna del till hälften opolerad, emedan arbetet var besvärligt att verkställa å rundningen, emot hvilket antagande arbetets i öfriga detaljer omsorgsfulla utförande synes strida, eller ock så, att dessa skrofligheter med afsikt kvarlämnats. Men hvilken var då afsikten? Jag kan ingen annan finna än den att hindra klubban att vid slagen allt för lätt halka. Verktyget skulle alltså genom erfarenhetsrön hafva hunnit till ganska stor fulländning. — Emellertid vågar jag icke, såsom ofvan antydts, tillmäta denna iakttagelse någon afgörande betydelse, innan några experiment utförts.
