Om forntida sockendräkter och bröllopsceremonier.
Kulturbilder från Västra Vingåker.
Af
K. A. Hagström.
I Vingåkers kyrkosal möter oss porträttet af en man, som
genom sitt allvarliga utseende och vördiga skägg ingifver en viss
respekt. Bilden intresserar oss ännu mera, när vi i gamla
protokoller från Karl XI:s tid få läsa »texten till illustrationen» och
därvid få se, hvad mannen gick för och hvad vi hafva att tacka honom
för, rörande denna urgamla bygds »Vikingakirs» forntid. Bilden
föreställer prosten och kyrkoherden i Vingåker, magister Marcus
Simming, hvilken genom sina forskningar och anteckningar har
lämnat oss stoftet till denna lilla uppsats.
Marcus Simming var född 1621 och till börden upplänning. Fadern var prosten Hans Bullernæsius i Simtuna. Men som Marcus var alltför blygsam att ståta med sin faders prunkande namn, eller hvad orsaken nu kunde vara, han nöjde sig emellertid med namnet Simming, som han antog efter sin födelsesocken. Medförande en god grund från hemmet och skolan, hörde Simming till de människor, som städse hade god vind i seglen. Därför gick det också framåt för honom. Lagrad såsom »magister primus» vid 1649 års promotion, anställdes han efter sin prästvigning året därpå såsom filosofie adjunkt vid Uppsala akademi, hvilken befattning icke hindrade honom att ett par år senare åtaga sig pastoralvården i domkyrkoförsamlingen. Befordringarna följde sedan tätt på hvarandra för den unge magistern, hvilket ingalunda var att undra på, »efter han något tjent och väl studerat och är en hederlig prestman», såsom det hette i Uppsala domkapitels rekommendation 1655, när han sökte Ofvansjö pastorat.
