gåfvor »till hoos», som de kalla, hvilket förmannen »för hvarje person måste utropa eller aflysa». Taga vi så de utlofvade och med detsamma lämnade gåfvorna i betraktande, så höra vi på förmannens frågor den ena efter den andra högtidligt förklara: »Jag gifver en oxe, jag ett dussin silfverskiar, jag ett kritter af hvandera slage» o. s. v. Sådana förnämliga gåfvor vankades vanligen af föräldrarne. De andra gästerna skänkte en halfspann eller en fjärding säd, ett får, en get och somliga penningar och bohagsting, hvarför på husets vägnar tacksägelser afläggas. Omsider tackas Gud för mat, och en aftonpsalm sjunges.
Så tillgick vid ett bröllop på Karl XI:s tid i Vingåker. Naturligtvis räckte festligheterna i flera dagar, stundom ända till fem. Att de ej aflöpte utan stora omkostnader, är lätt att förstå, då gästerna voro många och rätterna öfverflödande. Men tiden och seden voro sådana, och ingen fick draga sig undan, äfven om han helst haft lust att få fira sitt eller sin dotters bröllop i all stillhet och enkelhet.
