som de finska badugnarna. Öfver ett system af hvalfringar voro kullerstenar uppradade; mellan dessa stenar stego elden och röken uppåt, och när brasan var utbrunnen, leddes den varma luften in genom tvenne (trenne?) värmekanaler och spriddes i omgifvande rum. Ugnen är således en af de äldsta centralvärmeugnar, som någonstädes finnas bevarade. Då ugnen var full af aska och grus, beslöts, att den tillvaratagna askan skulle noga siktas, hvarvid ytterligare ett märkligt fynd gjordes. I gruset fanns ett trettiotal mynt, som, då detta skrifves, icke ännu äro i detalj studerade; där finnas mynt med icke sluten krona å mynttecknen, hvilka gå tillbaka åtminstone till tiden före Erik XIV. Skulle denna väldiga ugn, hvilken tjänat till värmekälla för slottets boningsrum, tillika i tiden varit den ugn, där myntmästaren göt den koppar och det silfver, hvaraf han sedan klippte till Åbo mynt? Som redan ofvan nämnts, är fyndet af denna ugn en fullkomligt enstaka företeelse i nordens kulturhistoria. Af konung Johans bref om badinrättningen i Svartsjö slott kan man gissa sig till att den svenska tekniken i fråga om ugnar icke stod på den primitiva ståndpunkt kaminerna i Kalmar, Gripsholm och annorstädes ange, men från denna gissning till en värmeledningsugn sådan vi ha den i Åbo slott är långt. Med säkerhet kan uppförandet af denna ugn ej anges, jag förlägger den för min del till tiden för öfvergången från den svenska medeltiden till den svenska renässansperioden.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 514 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 39. Torn och mur på Kuustö slott. Rekonstruktion. |
Härmed skulle jag ha i det närmaste redogjort för allt hvad jag för min del aftecknat i Åbo slott och andra finska borgar från tiden före renässansens införande i norden, och skulle således följa i ordning frågan om Åbo slott under renässansperioden.
