 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 515 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 40 a. Genomskärning af den gamla ugnen. Betäckningshvalfvet bortlämnadt. |
Om man frågar sig, hvari består den förnämsta skiljaktigheten i ett nordiskt slottsrum före och efter renässansen, så tror jag, att man med kännedom om Vasakonungarnes insats i byggnadskonsten tämligen enhälligt skall svara: i fönsterinredningen. Praktiskt taget voro fönsterarrangemangen under Vasatiden under all kritik. Fönstren måste, äfven där de hade glas, ha varit dragiga och kalla, men estetiskt taget finnes väl knappast något vackrare, något mera poetiskt i hela denna periods arkitektur än dessa fönsterinredningar med sina djupa nischer, sin panel, sina bänkar, vapenmålningar och sina väfda och broderade förhängen och dynor.
De gamla fönstren före Vasatiden voro, där jag kunnat följa dem i vårt land, gamla gråbrödraklostret i Viborg, Åbo och Viborgs slott m. fl. ställen, sig lika. I Åbo ha de, som tydligt framgick vid remonten af fönstret i tredje våningen i västra tornet, ursprungligen varit små, trånga gluggar, ungefär en manshöjd från golfvet. Denna glugg, som delvis fanns kvar ännu år 1900, har redan under Johan III utvidgats till det fönster, »fyrkantigt efter den nya skamplunen» (som konungen säger om fönstren i Kalmar slott), som synes i fig. 41 (det öfre af dem). I stället för att slå ett rakt hvalf öfver fönsterkarmen och nischen, sköts en grof planka (i
