fann effekter (nästan omedvetet) i massverkan, i en godtycklig fördelning af byggnadsverkets olika delar och utsmyckning af dess mest markanta delar, t. ex. tornspirar och portaler. Då han därtill icke bands af stränga fordringar på konstruktionens soliditet och minst af allt af stilens enhet, åstadkom han ett verk, som, när det åtminstone lyckades någorlunda, gaf genom det måleriska, det pittoreska och naiva i hela anläggningen ett behag åt hans arbete, som i dag som är tjusar vårt sinne. Frånsedt det intresse, som ett århundraden gammalt byggnadsverk väcker hos oss genom sin historia och sin ålder, kan man i dessa den tidiga nordiska renässansens minnesmärken ännu i dag ej annat än beundra den rent arkitektoniska helhetsverkan, som kommer oss tillmötes t. ex. i Kalmar, Gripsholm och Vadstena åldriga byggnader.
Dessa komplexer af torn och nyckfullt placerade utsprång, utbyggda byglar och trappor verka på nutidsmänniskan, trött vid det regelrätta skapandet, utpinad af symmetriens oföränderlighet, med betagande kraft.
I det hela äro de medel, med hvilka den tidens arkitekter nå detta sitt mål, få och enkla. Dess värre har jag bland mina teckningar icke många af dessa detaljer. Jag nämner här vindskuporna, som, afbrytande den stora taklisten, hvilken för öfrigt alltid är af små dimensioner, gifva byggnadens silhuett ett så måleriskt käckt utseende. Dessa kupor, som i en del slott — Gripsholm — af ålder varit placerade t. o. m. på yttermurens krön, äro enkelt utförda i tegel och kalksten, dekorerade med de för norden karakteristiska, i kalkrappning utförda, grunda, cirkelrunda fördjupningar. Då stora delar af Gripsholms, Kalmar och Åbo slott utfördes samtidigt, t. o. m. af allt att antaga delvis med användande af samma arbetskraft,[1] så har jag trott att man i framtiden vid en kommande restauration af Åbo slott kunde tillåta sig att å
- ↑ Den 13 aug. 1555 hade Gustaf Vasa besökt Åbo slott. Den 26
april året därpå skrifver han till Germund Svensson i Kalmar och befaller
honom att »handla med mester Jacob (Richter) att han ville förskicka —
— med de skepp som nu från Calmar till Finland löpandes varda, några
goda murmästare och snickare af dem där äro på Calmar slott, som kunde
bygga och pynta några sköna rum, där han (hertig Johan) kunde vara uti».
Antonio de la Roche (della Rocca), kallad Persson, var en skicklig marmorarbetare i Åbo, som tidigare arbetat i Vadstena. »Murarmester Lucas skickas från Lofön till Åbo» etc. etc.
