B. Såsom en kvinna visar sig fylgjan i följande fall:
12. Torsten Ingemundsson var bjuden till gästabud till en trollkunnig kvinna vid namn Groa. Tre nätter innan han skulle fara hemifrån drömde han, att ättens fylgja (»kona sú er fylgt hafði þeim frændum») kom till honom och bad honom icke fara. Han invände, att han lofvat komma, hvilket fylgjan ansåg mycket oklokt; han skulle få ondt af det. På samma sätt kom hon och varnade honom de båda följande nätterna, och rörde vid hans ögon, tillägger sagan. Detta sistnämnda drags betydelse förblir oförklarad. Torsten lydde varningen och föregaf sig vara sjuk för att slippa resa. Äfven hans fränder stannade hemma för hans skull. Det visade sig sedan, att Groa genom trollkonster beställt ett jordskred, som förstörde hennes gård och dödade alla därvarande (Vatnsd. 36).
13. Då Hallfred vandrædaskald var på väg ut till Island och var dödssjuk, varseblefvo hans kamrater en storväxt brynjeklädd kvinna, som gick på vattnet efter skeppet, »och hon gick på böljorna som på land», tillägger sagan. Hallfred såg dit och »såg, att det var hans fylgjukona». Han sade: »jag uppsäger all förbindelse med dig». Hon frågade om Torvald, Hallfreds broder, ville taga emot henne, men han nekade. Då sade den unge Hallfred, skaldens son: »jag vill ta emot dig». Därefter försvann hon (Hallfr. 11).
14. Glum Eyolfsson drömde en natt, att han stod ute på sin gård Tvärå och såg utåt fjorden. Då såg han en kvinna komma från kusten uppåt land och styra kosan till Tvärå. Hon var så lång, att hennes axlar räckte upp till fjällen. Glum gick emot henne och bjöd henne till sig. Därefter vaknade han. Denna dröm tydde han själf så, att hans morfar, den mäktige hersen Vigfuss i Norge, dött, och kvinnan var hans »hamingja», som nu ville slå sig ned hos Glum (Vigagl. 9).
15. Såsom fylgjor, eller kanske snarare som med dem närbesläktade väsen, kan man ock betrakta de i Gislasaga Súrssonar uppträdande drömkvinnorna (draumkonur). Gisle drömde mycket och hade sådana drömmar, hvilkas innebörd var tydlig (han var »draumamaðr mikill ok berdreymr»). En gång, då han jämrat sig i sömnen och hans hustru frågade om orsaken, berättade han följande (Gisl. I 22): »Jag har två drömkvinnor; den ena är välvillig mot mig, men den andra säger mig alltid något, som syns mig värre, än hvad som förut händt mig, och spår mig endast ondt.»
