På en gång förebud och varning är Gunnars dröm om vargarna (ex. 3), Eyolfs om oxen och tjuren (ex. 7) och Njals syn (ex. 20). Torsten Ingemundssons ättfylgja kommer till honom för att varna och därigenom skydda honom (ex. 12).
Däremot då Gunnar från Lidarändes fylgja visar sig för Hoskuld, är det intet förebud, ty det sker först sedan Gunnar varit där, knappast heller en varning, ty i så fall kommer den för sent, utan snarare endast en upplysning (ex. 1).
Vigfuss herses fylgja kommer till Vigaglum (ex. 14) dels i samma ärende som Hallfreds och Helges fylgjor, dels väl ock till uppmuntran. — Gisle Surssons drömkvinnor (ex. 15) komma både för att förutsäga kommande ting eller som förebud och för att plåga eller trösta. — I ex. 22 hjälpa fylgjorna sina män genom att skada deras fiender. — Mera själfständigt uppträda diserna i ex. 17. På sätt och vis förebåda de religionsförändringen, men deras egentliga uppgift tyckes vara att dräpa Tidrande.
I allmänhet har alltså fylgjans uppträdande samband med död, olycka, fara eller motgång. Endast ex. 14 är ett tydligt undantag (dock fattar Glum hennes uppenbarelse tillika som ett tecken till, att Vigfuss är död).
De föreliggande källornas upplysningar om fylgja-tron kunna sammanfattas i följande punkter:
1. Fylgjan är ett i vanliga fall osynligt väsen, som åtföljer en man (kvinnors fylgjor nämnas aldrig i dessa sagor). Hon är öfvernaturlig, icke underkastad den begränsning, som gäller för vanliga människor och djur (se ex. 5, 13, 14!), men uppfattas dock som ett verkligt väsen, icke som en syn eller drömbild blott. Såsom trolldomsväsen uppträder hon blott i det från Helgakviða lånade exemplet.
2. Förmodligen har hvarje man sin fylgja. Men det tycks icke vara något ovanligt, att en man först som fullvuxen får sin fylgja — eller får en ny fylgja (ex. 13. 14, 16). Man måste fråga sig: har han inte haft någon fylgja förut? eller försvinner hans gamla fylgja? eller får han för framtiden flera fylgjor? eller går den gamla på något sätt upp i den nya? Dessa frågor lämnas af sagorna utan svar.
Stundom omtalas en mans fylgjor i pluralis. Så talar Svan om Osvifrs fylgjor (ex. 21), men det är ju möjligt, att det är hans och hans följeslagares fylgjor, som åsyftas. Einar säger om sin
