8. Slutligen se vi i flera fall, att fylgjans närvaro ger sig till känna genom sömnighet, som plötsligt påkommer den, som hon vill visa sig för. Afvikande är ex. 20 (jfr sid. 175 ofvan!) Man kan dock icke af detta ex. dra den slutsatsen, att fylgjan i allmänhet icke tänktes kunna visa sig annat än då den man, hon följde, sof.[1] Icke ens för de andra ex. i Njála gäller detta. I ex. 1 och 3 kunna vi t. ex. med bestämdhet sluta oss till, att de män, hvilkas fylgjor visade sig, vid tillfället voro vakna.
Hvad är nu, enligt våra källor, fylgjan för sagoförtäljaren och
hans samtid? Hvilken betydelse inlägga de i ordet? Hvilka
föreställningar fästa de därvid?
På sätt och vis synes fylgjan vara människans egen själ, som hon i drömmen kan tala med, och som kan uppträda skild från henne. I denna riktning pekar i synnerhet ex. 20, ifall det verkligen är sagans mening, att Gunnars fiender måste sofva, för att deras fylgjor skulle kunna visa sig för Njal (?: för att deras själar skulle kunna uppträda frigjorda från kropparna).
Fylgjan är ock människans kraft och framgång i lifvet, hennes mått af lycka. Att säga, att människor ha starka fylgjor, är ungefär detsamma som att säga, att de själfva äro starka.
Fylgjan är ock ett slags dubbelgångare, som går före människan eller samtidigt uppträder på annat håll än hon.
Men å andra sidan är fylgjan ett starkare, mäktigare väsen än människan och dör icke med henne. Hon vet mera om kommande och fördolda ting, hon är en länk mellan människan och den osynliga världen. Hon spelar försyn för människan, varnar och hjälper henne, låter henne veta, hvad hon behöfver, om framtiden. Hon är därför människans skyddsande. En kristen motsvarighet till denna sida af fylgja-tron är det, då Sidu-Hall, innan han låter döpa sig, uppställer det villkoret, att Tangbrand å ängeln Mikaels vägnar skall lofva, att han skall bli Halls »fylgju-engill» (Nj. 100).
Såsom skyddsängel uppträder också Gisle Surssons goda drömkvinna, ehuru hon tycks maktlös mot den onda. I fråga om dessa drömkvinnor kan det icke bli tal om något dubbelgångarskap,
- ↑ Jämför, att enligt Hrólfssagan Bodvar Bjarkes själ (fylgja?) i björngestalt deltog i striden, så länge kroppen låg sofvande, men då han tvangs att vakna och gå ut i striden, försvann björnen.
