»Arundelska marmortaflan» (äfven känd under namnet »den pariska krönikan») uppgifver, att järnet upptäcktes på berget Ida på Kreta 1432 år före Kr. föd. När denna krönika skrefs, hade man således reda på, att en tid funnits, då järnet icke var kändt. Uppgiften, att järnet i Grekland först upptäcktes på Kreta, förtjänar äfven uppmärksamhet, emedan det är sannolikt, att Kreta verkligen var den del af Grekland, till hvilken kännedomen om det i Orienten upptäckta järnet först kom.[1]
Äfven den grekiske författaren Agatharchides, hvilken lefde ungefär 100 år före Kr. föd., visar sig hafva reda därpå. Han berättar nämligen, att man på hans tid uti gamla guldgrufvor i Öfre Egypten funnit några af de gamla grufarbetarne begagnade bronsverktyg, hvilkas förekomst han förklarar därmed, att människorna på den tid, då grufvorna först bearbetades, ännu icke lärt känna järnets bruk.[2]
Den romerske författaren Lucretius, som lefde i första århundradet före Kr. föd., säger uttryckligen, att »bronsens bruk blef kändt förr än järnets».[3]
⁎
När på 1600-talet intresset för forntiden här i Norden, liksom annorstädes i Europa, vaknade till lif, och man började tillvarataga de fornsaker, som uppgräfdes ur jorden, blef man snart uppmärksam därpå, att många vapen och verktyg äfven från vår forntid voro af brons.
Den danske fornforskaren Olof Worm afbildar redan år 1643 i Monumenta danica (I, (sid. 50) en dolk och en knif af brons, samt säger (sid. 48), att flera dylika fornsaker voro kända.[4] I Museum
- ↑ Evans, Bronze Implements, sid. 14; J. Flach, Chronicon Parium (Tübingen, 1884), sid. 6; jfr Archiv für Anthropologie, 8, sid. 295. — Egendomligt nog stämmer denna uppgift på den Arundelska marmortaflan väl öfverens med det resultat, till hvilket jag kommit, att järnet först omkring midten af det andra årtusendet före Kr. föd. börjat användas. Montelius. Bronsåldern i Egypten (i Ymer, 1888), sid. 14.
- ↑ Evans, Bronze Implements, sid. 8.
- ↑ Se nedan sid. 194.
- ↑ En bronsdolk funnen redan år 1554 omtalas af Worm, anf. arb., sid. 48. Jämför R. Nyerup, Oversyn over fædernelandets mindesmærker fra oldtiden (Köbenhavn, 1806), sid. 21.
