Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/566

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
188
OSCAR MONTELIUS.

skildringar, och han finner ytterligare bevis för riktigheten häraf dels i det med spets och doppsko af brons försedda spjut, som förvarades i Minervas tempel i Phaselis och sades hafva tillhört Achillevs, dels i »Memnons» svärd af brons, hvilket visades uti Asklepiostemplet i Nikomedia.[1] Och Plutarchos omtalar (ungefär 100 år efter Kr. föd.), huru man på ön Skyros hittat en spjutspets af brons jämte människoben i en graf, som ansågs vara Thesevs’; troligen var ett i sammanhang härmed omtaladt och på samma ställe funnet svärd äfven af brons.[2]

Andra författare berätta om bronsens bruk långt efter Trojas fall. Så talar Pindaros under förra hälften af det 5:te århundradet före Kr. föd. flera gånger om spjut och yxor af brons[3] och Euripides’ samtida Herodotos[4] förtäljer, att massageterna, ett mäktigt folk öster om Kaspiska hafvet, ännu på hans tid, således omkring 500 år före Kr. föd., begagnade endast koppar — eller rättare brons — och guld. »Till sina spjut och pilspetsar och stridsyxor, säger han, nyttja de intet annat än koppar (brons). Men järn och silfver begagna de icke; ej heller träffas dessa metaller i deras land, då däremot koppar och guld finnas i öfverflöd.»

Ännu vid början af vår tideräkning berättar Strabo, att i Lusitanien, västra delen af den Pyrenæiska halfön, spjuten hade spetsar af brons;[5] och den redan anförda Pausanias omtalar i senare hälften af det 2:a århundradet efter Kr. föd., att sarmaterna icke kände järnets bruk.[6]

Det är emellertid icke blott bronsens användning till vapen och verktyg, som omtalas hos de klassiska författarne, utan vi se äfven, huru åtminstone några af dem hafva ett minne däraf, att det funnits en tid, då bronsen ensam användes härtill och järnet ännu var okändt, således ett minne af den verkliga bronsåldern.

Hesiodos omtalar, såsom vi sett, en sådan tid, och den från det tredje århundradet före Kr. föd. härstammande, så kallade

  1. Evans, The ancient Stone Implements, Weapons and Ornaments of Great Britain, 2:a uppl. (London, 1897), sid. 4.
  2. Evans, anf. arb., sid. 4.
  3. Evans, The ancient Bronze Implements, Weapons and Ornaments of Great Britain and Ireland (London, 1881), sid. 17.
  4. Herodotos, I c. 215; Rawlinson, History of Herodot, 1 sid. 334, 335.
  5. Evans, Bronze Implements, sid. 17.
  6. Evans, Stone Implements, sid. 7.