Völuspås berättelse om Ask och Ämbla, som af åsarna fingo lif. »Det Hesiodus förmäler, tillägger han (sid. 145), att de i den åldern fört kopparvapen, så finnes därtill här i Sverige många gamla efterdömen»,[1] hvarefter han omtalar dels en kopparyxa och en kopparvärja,[2] som förvaras i Kungl. Maj:ts gamla archivo, dels en dylik värja, »funnen vid Göteborg, hvars halfva del jag själf hafver till att visa främmande», hvilken hälft liksom den andra värjan äro afbildade i Rudbecks arbete (sid. 97 och 98). Förutan allt detta, heter det vidare, »som är i de dödas ättebackar och krukor med deras afbrända ben och aska funnet, äro ock kopparknifvar, kopparspetsar och kopparnaglar funna.» Kopparåldern lyktades, enligt Rudbeck, inemot Troja stads förstöring.
Samtidigt med Rudbeck sysslar en annan nordisk forskare, professor Major i Kiel, med minnena från forntiden. Han hade märkt, att man i jorden finner många flera föremål af »koppar» än af järn. Och han tänker på möjligheten af, att detta kunde bero därpå, att uppfinningen och bruket af järnet ej är så gammalt som det af bronsen; han är dock ej säker på, om det inte har sin förklaring i andra förhållanden, framförallt däri att järnet mycket hastigare förtäres af rost än bronsen.[3]
Redan vid midten af 1700-talet träffa vi emellertid hos en dansk forskare anmärkningsvärdt riktiga åsikter och minnen från bronsåldern. År 1750 utgaf nämligen Tyge Rothe en liten afhandling om forntidens svärd,[4] i hvilken han säger (sid. 22), att dessa med hänsyn till ämnet kunna delas i tre klasser: de af sten, af brons och af järn. Huruvida egentliga svärd af sten funnits, anser han väl vara ovisst, men han påminner om att många andra vapen af sten anträffats.
- ↑ I den latinska afdelningen af texten lyder detta ställe; »Ejus vero rei, quod Hesiodus homines æneæ ætatis armis ex ære fabrefactis usos fuisse memoret, nescimus an ulla orbis pars plura et majora quam nostra Sueonia præbeat documenta, utpote quia hic varia id genus quotidie conspiciantur.»
- ↑ Det är den här ofvan omtalade svärdsklinga, som 1670 inlämnades till Antiqvitets-Collegiet.
- ↑ Johann Daniel Major, Bevölkertes Cimbrien (Plön, 1692), sid. 65.
- ↑ De gladiis veterum imprimis danorum schediasma, (Kjöbenhavn, 1750; med omtryckt titel och förord ånyo utgifven 1752). Författaren var född i Randers på Jylland 1731, blef 1771 borgmästare i Kjöbenhavn, följande år amtmand i Segeberg och dog som etatsråd 1795.
