Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/588

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
210
OSCAR MONTELIUS.

Anmärkningsvärdt är, att Erik Gustaf Geijer redan i den år 1832 utgifna första delen af Svenska folkets historia (sid. 122) säger: »Vapnen och vikingaflottorna visa järnets tidiga bruk; än äldre vapen äro af koppar eller en med koppar blandad metall; de äldsta af sten.»

Professor Sven Nilsson i Lund utgaf 1834 sitt första försök i förhistorisk fornkunskap, hvilket under titeln Utkast till jaktens och fiskets historia på Skandinavien infördes i inledningen till den nämnda år utgifna nya upplagan af Skandinaviens fogelfauna. I denna afhandling, som är skrifven utan kännedom om Thomsens åsikter i frågan,[1] sökte Nilsson skildra Sveriges äldsta invånare, huru de icke känt metaller, samt huru de, såsom senare tiders vildar, uteslutande lefvat af fiske och jakt. Han jämför, såvidt materialet då medgaf, de i svensk jord funna stensakerna med de jaktvapen och verktyg, som blifvit hemförda från de af europeisk civilisation ännu oberörda folkslagen i Norra Amerika, Grönland och Australien.

Utförligt behandlar Nilsson sedan samma frågor i sitt ryktbara arbete Skandinaviska Nordens Urinvånare, hvars första upplaga utkom under loppet af åren 1838—43.

Första gången han berör frågan om bronsåldern är i det år 1843 utgifna sluthäftet af nämnda arbete. I sista kapitlet gifver han ett »utkast till en beskrifning öfver en kimbrisk koloniststam, som i forntiden inflyttat i södra och västra Skandinavien, undanträngt vildarne och odlat landet». Med de undanträngda vildarne menas stenålderns folk. De nykomna kimbrerna eller kelterna skulle hafva känt metaller, men hufvudsakligen endast brons och guld, samt sannolikt järn, hvilket de dock ej förstodo att härda, hvarför deras knifvar, svärd, lansar m. m. alltid äro af brons; de idkade boskapsskötsel och åkerbruk. Såsom vi väl veta, har professor Nilsson sedermera öfvergifvit sin i denna första upplaga uttalade åsikt, att bronsålderns nordbor varit af kimbrisk stam, och i stället sökt bevisa, att bronsålderns kultur förts hit genom phoeniciska kolonister.

Nilsson nämnes med rätta såsom en af de förnämsta grundläggarne af den moderna fornforskningen, emedan han var den som där först i ett större verk praktiskt tillämpade den komparativa

  1. Nilsson, Stenåldern, 2:a uppl., inledning, sid. II.