En offerkälla på Billingen.
Af
T. G. Appelgren.
Vid Svenska Fornminnesföreningens möte i Vadstena den
19—21 augusti 1901 förekom såsom diskussionsämne bland annat,
hvilka källor i Östergötland och angränsande landskap varit
offerkällor. Hos mig, som hade nöjet öfvervara diskussionen,
väcktes därvid till lif ett gammalt, nästan helt förgätet
ungdomsminne, som jag härmed tager mig friheten meddela, då det
kanske kan utgöra ett af svaren på denna fråga.
En sommardag år 1886 befann jag mig tillika med ett par kamrater på en botanisk färd å västra sidan af berget Billingen, och hade vi i vårt sällskap en framstående botanist och kännare af trakten, nuvarande biblioteksamanuensen i Uppsala doktor Markus Hulth. Under det vi rastade vid den s. k. Öglunda grotta, en djup rämna eller hålväg i bergets längdriktning, begränsad på båda sidor af lodräta bergväggar, uppmanades vi af Hulth att medfölja honom till en plats, som han kallade »offerkällan» och belägen i närheten af den plats, där vi befunno oss. Efter några få steg voro vi vid stället, en synnerligen tilldragande plats, där en kraftig källåder framsprang ur bergväggen alldeles invid marken och därefter lik en forsande bäck störtade utför sluttningen. Som jag vid ifrågavarande tillfälle hvarken var intresserad af, ej heller förstod mig på fornminnen, tog jag ej någon vidare notis om denna märkvärdiga plats.
Som jag emellertid nyligen skriftväxlat i detta ämne med komministern i Eggby herr J. T. Thörngren och han därvid godhetsfullt gifvit mig några detaljerade upplysningar, vill jag,
