Bornholm.[1] Emellertid äro dessa af annan art än de tyska och erinra mera om sådana Järnsysslakärl som dem från grafvarna 1, 25 och 56.
Så länge materialet är så sparsamt som för närvarande, är det gifvetvis svårt att bestämma lerkärlstypernas inbördes släktskap, i all synnerhet som keramiktillverkningen alltid tenderar att utveckla sig till en lokalindustri med dess egendomligheter. Jag är likväl böjd att antaga, att de situlaformade lerkärlen i Sverige uppstått genom ett inflytande från sydväst. Från Norditalien och Illyrien, bronssitulornas hemland, där redan efterbildningar i lera gjordes, trängde kännedomen om dessa typer öfver Alperna till sydvästra Tyskland, Frankrike och England.[2] Från sydvästra Tyskland gingo inflytelser upp till Elbe-området och medförde den nya lerkärlstypen, som sedan spridde sig till Skandinavien. I fråga om sådana kärl som det i graf 56 funna och de nyss omtalade danska typerna kan det ju dock tänkas, att de utgöra direkta ättlingar af de former, som förefunnos under den yngre bronsåldern.[3]
Det ornerade och ursprungligen svartglänsande lerkärlet från graf 40 äger en viss likhet med la Tène-tidens glänsande svarta och vinkelornerade, situlaformade krukor från Holstein och Mecklenburg (se föregående citat: Beltz, Mestorf).
Mönstret är emellertid oredigt och på grund af kärlets fragmentariska tillstånd svårt att följa.
Tre af de bevarade lerkärlen förekommo som bikärl i eller vid grafurnan. De äro samtliga väl brända och af ljust rödgul färg. Sannolikt ha de — åtminstone 2 af dem — tjänat till förvaring af näringsämnen. Det upp- och nedvända bikärlet kan tänkas ha innehållit en vätska, som gjutits öfver de brända benen, liksom man hos grekerna göt vin öfver desamma. Under det att godset i benurnorna är mera vårdslöst brändt, hvilket tyder på, att de förfärdigats enkom för begrafningstillfället, ha bikärlen säkerligen förut haft en annan användning. Den bättre bränningen har gjort, att man i Sverige intill de senaste åren knappast kände annat än bikärl från la Tène-tiden. Sådana äro funno vid Strånäs
