slingrad djurbild. Flertalet af dessa guldbrakteater förskrifva sig från det 5:e århundradet och tiden omkring år 500.
Vid Norra Torlunda i Vånga socken upptäcktes hösten 1859 ett stort antal sådana prydnader. Under plöjning af ett från urminnes tider vattendränkt, nu urtappadt kärr påträffades sex brakteater, öglan till en sjunde samt en vid ena ändan afhuggen spiralring, alla af guld. De lågo på en half fots djup, »just vid öfvergången från den fasta till den träskartade marken». Följande vår fann man vid gräfning på samma plats och samma djup ytterligare två guldbrakteater. Hela antalet har således varit nio, af hvilka en är betydligt större än de andra.
Midt på denna större brakteat (fig. 40) ses ett människohufvud öfver ett fyrfota djur och framför mannens ansikte en fågel. Rundt om dessa bilder äro två kretsar ornament inslagna med stämplar. Öglan är stor och rikt prydd med mycket fina flätor af guldtråd och med pålödda sirater; sådana ses äfven nedanför öglan.
Denna ögla och de många dylika öglor till svenska guldbrakteater, som nu äro kända, förtjäna i och för sig stor uppmärksamhet, emedan de äro prydda på alldeles samma sätt som de tre präktiga halssmycken af guld från det femte århundradet, som höra till de allra största dyrbarheterna i vårt historiska museum. Likheten är så stor, att alla dessa arbeten måste vara utförda i samma land. Men då något tvifvel om guldbrakteaternas svenska ursprung ej är möjligt, hafva vi således i detta förhållande ett af bevisen för att äfven de tre nyssnämnda underbart fina och praktfulla halssmyckena måste vara svenska arbeten och ej, såsom man en tid antog, införda hit söder ifrån.[1]
De sju smärre guldbrakteaterna, som alla äro slagna med samma stamp (fig. 41), prydas af en djurbild, hvilken är så stiliserad, att det fordras ett öfvadt öga för att urskilja djurets hufvud, kropp och ben. Då öglan till den nionde, nu förlorade brakteaten är alldeles lik den på dessa sju, är det otvifvelaktigt, att det funnits åtta smärre, med samma stamp präglade brakteater, hvilka
- ↑ Vid Antropologiska Sällskapets sammanträde den 16 okt. 1875 redogjorde jag för de skäl, som tala för att dessa smycken äro tillverkade här i landet. Tidskrift för antropologi och kulturhistoria, band 1, n:r 11, sid. 1.
