sannolikt jämte den större, i midten sittande bildat en sådan halsprydnad som fig. 42 i hälften af verkliga storleken visar.
Hela fyndet (fig. 42), som tillsammans väger 104 gram, förvaras i Statens Historiska Museum (n:r 2681 och 2716). Den största brakteatens guldhalt är 75 % och spiralringens 81,6 %.[1]
Att denna märkliga guldskatt anträffats på ett ställe, som genom sitt namn visar sig hafva under hednatiden varit en helig plats, är tvifvelsutan icke tillfälligt.
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 635 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 43. Guldbrakteat. Vadstena. 1⁄1. |
|
|
En eller flera illustrationer borde infogas här, som återfinns på sidan 635 i filen Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf. Bildtext: Fig. 44. Guldbrakteat. Vadstena. 1⁄1. |
Ett annat, på visst sätt ännu märkligare brakteatfynd hade gjorts år 1774 på ett nu mera ej kändt ställe i trakten af Vadstena. Man hade där, troligen på samma plats, uppgräft två guldbrakteater, afbildade fig. 43 och 44 i naturlig storlek. Dessa fornsaker, hvilkas hela värde och vetenskapliga betydelse man i senare hälften af 1700-talet ej kunde mäta, hade redan kommit i händerna på en guldsmed, men räddades af en för fornminnen intresserad präst, P. Kylander, och sändes genom hans försorg till Stockholm. De förvaras nu i Statens Historiska Museum (n:r 70).[2]
Den ena af dessa brakteater, originalet till fig. 43, visar i midten ungefär samma bilder som den större Torlundabrakteaten: ett människohufvud öfver ett fyrfota djur och framför hufvudet en fågel; rundtom midten är en krets ornament inslagna med en stämpel. På denna brakteat ses inga runor.
