Sida:Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne1112sven).pdf/694

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
316
JOHAN NORDLANDER.

Mats Törne, höfvitsman öfver de norrländska knektarne, till evärldlig ego, och hvarest denne hade sin sätesgård. Att detta ställe är detsamma som Kungsängen, framgår med all önskvärd tydlighet däraf, att räkenskaperna för 1571 upptaga en Konungz Engh wedh Giäffle såsom vederkänd (eller indragen) och detta just ifrån samme Mats Törnes efterlefverska. — Att denna äng äfven hetat Wijby, är en år 1681 efter gamla sagesmän lämnad uppgift.

Detta innebär en ansenlig reduktion af Selggrens Vi-namn i Gestrikland. Han får dem till sju eller ett i hvar och en af landskapets sju gamla socknar »med därtill hörande jordområden eller Wibol»; men faktiskt hafva vi namnet Vi i tre af de nämnda hufvudbygderna, Vibol (nu kallade Kungsgårdar) i två andra, men på båda ställena äfven kallade Vibro, hvartill kommer ännu ett Vibro i Valbo socken, äfven kalladt Kungsängen.


Den stora frågan är nu, hvad detta Vibol betyder. Selggrens uppfattning, att hvarje Vi i sin socken skulle haft ett därtill hörande Vibol, kan omöjligen vara riktig, ty — och därtill lägge man särskildt märke — namnen Vi och Vibol uppträda i skilda socknar. Någon ledning för namnets tydning få vi ej heller från annat håll, ty det synes vara enastående. Vi finna det ej annorstädes i Sverige, och i Ryghs stora verk »Norske Gaardnavne» förekommer det ej heller. På felaktig skrifning kan det ej heller bero, då det förekommer två gånger i bref från 1293 och 1346. Namnet har nog ock sin enkla och naturliga förklaring.

Selggren har tydligen tänkt sig ordet härledt af vi, heligt ställe, och bol, bostad, gård. Ingående i ordet prästbol; och denna förklaring, som stödes af den omständigheten, att ställena under medeltiden varit kronans egendom, är nog i det stora hela riktig. När man i Gestrikland under medeltiden ville utmärka, att man bodde i en by, som vi nu helt enkelt skulle kalla Å, Ön eller Sjö, använde man gärna en omskrifning och sade, med exempel hämtade från Thulin: Abiggade bolstadh (d. v. s. å-byggarnas l. å-bornas bostad) n. v. Åbyn i Hamrånge; Öbyggiebolstad, nu Ön i Valbo; och Åbygieby 1319 [Å tydligen felaktigt för A] i Hille heter ännu Åbyggeby. På samma sätt heter byn Vi i Hamrånge i medeltida skrift Wibyggabolstadh (Thulin s. 65). Det stötte tydligen örat, att kalla en by rätt och slätt Å, då man ju visste, att han låg på torra landet, och det stötte icke mindre att kalla ett ställe Vi,