Den här sidan har korrekturlästs
322
SUNE AMBROSIANI.
man grundligen låtit sig väl smaka, tackades husbonden. Vanligen fingo han, familjens medlemmar och en och annan till, sina tre något omilda, ofta riskabla hissningar under hurrarop eller något liknande.
Efter måltiden, som börjat tämligen sent, var det så långt fram på året redan mörkt. Man tände ljus och lyktor. Kunde man ej dansa, där man var, uppsöktes logen, och i sällskap med så mycket som fanns kvar särskildt i dryckesväg vandrade man dit för att trots den långa arbetsdagen glädja sig med hvarandra långt in på småtimmarna vid fiolens, eller på sista tiden, vid handklaverets toner.
