måhända skett mest till gagn för den förra, hvilken därigenom för sin verksamhet vunnit en ordnad samling at det material, som för belysning af ifrågavarande problem inom den fornnordiska litteraturen kan uppletas.
Det är mycket långt ifrån, att läsaren af dessa rader erhåller någon helt omfattande öfverblick af innehållet i S—s innehållsrika bok. Med för honom utmärkande liflighet och mångsidighet har S. icke allenast i sin bevisföring berört snart sagdt alla den jämförande religionsforskningens nyare problem utan ock ingått på en hel del intressanta exkurser, hvilka utrymmet förbjudit mig att ens antyda. Ja, jag befarar att t. o. m. min skissartade framställning af bokens grundlinier i det föregående är i flera hänseenden ofullständig. Men S—s arbete låter i hvarje fall icke extrahera sig i något referat; det bör läsas, läsas grundligt och med oafbrutet vaken skepsis.
Professor S. är synbarligen — vare det sagdt till hans heder — en bland dem, som icke frukta att underskrifva J. Grimms ord: »Man darf mitten unter dem greifen nach der neuen frucht auch den muth des fehlens haben.» Där han ser minsta möjlighet att framkomma med en ny teori eller hypotes, försummar han icke tillfället.
Någon gång synes han mig dock besitta »den muth des fehlens» i alltför hög grad, såsom t. ex. när han i del 2 sid. 206 o. f. af supponerade tapeter i tre tempel, af hvilka åtminstone två tillhöra hypotesens värld, förutsätter å hvarje håll dublettbilder och på grund af denna följd af antaganden förklarar en del af Tjodolfs—Snorres konungalängd. Ej under, om han skulle komma att möta kritik från åtskilliga håll! Emellertid innehåller professor S—s bok, särskildt för svenska läsare, alltför mycket nytt af verklig betydelse, alltför många genialiska uppslag och skarpsinniga konklusioner, alltför många väckande ideer, för att man i en anmälan af boken i dess helhet skulle äga rätt att låta några måhända för dristiga konjekturer eller godtyckliga hypoteser i någon väsentlig mån inverka på slutomdömet om detta i flera hänseenden märkliga arbete, och mången motser otvifvelaktigt i likhet med anmälaren med spänd förväntan en tredje del af professor S—s »studier». Måhända innebär bristen i de utkomna delarna på det för ett arbete af ifrågavarande kynne så önskliga, ja nödiga sakregistret ett löfte härom.
