företalet till VGL. är anfördt, måst, der så nödigt funnits, indela Flockarne i §§; hvarvid vi endast sett på innehållet, och ej rättat oss efter den af 1607 års utgifvare gjorda, på många ställen opassande indelning. Enär den eller de handskrifter, som ligga till grund för 1607 års edition, nu ej äro i behåll, så har nämnda edition måst, likasom en handskrift, jämföras, ach olikheterna med vår text i noterna anmärkas. Då den gamla orthographien i nämnda uplaga (af oss kallad B) synes hafva blifvit temligen troget iakttagen, så hafva vi ock anmärkt de här befunna olikheterna med lika noggrannhet, som om de funnits i en gammal handskrift. Dock har likaså litet här, som ur någon handskrift, de obetydligaste olikheter i orthographien kunnat eller bort anmärkas[1]; icke heller uppenbara tryckfel eller oriktiga grammatikaliska former, t. ex. kirkiu för kirkia, thretölftan för thretölfter &c. Nästan öfverallt har cod. A. nyare former för ändelserna af pronomina &c. än B, hvilket det skulle varit olämpligt att på hvart ställe
- ↑ En Recensent, med hvars omdöme vi hafva allt skäl att vara nöjde, ytrar om första delen af vårt verk. ”Meddelingen af Varianter strækker sig endog til enhver Forskie i Skrivemaaden.” Nordisk Tidsskrift for Historie, Literatur og Konst, udg. af Ch. Molbeck, 1. B. Kiöbenh. 1827, sid. 612. Detta bör dock förstås med den inskränkning som vi upgifvit i företalet till VGL. sid. LXVI: ”vi hafva anmärkt alla olikheter, äfven i afseende på stafsättet, då sådant varit anmärkningsvärdt." Att, utan en sådan inskränkning, anföra alla olikheter i stafsättet, vore både omöjligt och ändamålslöst.
