anmärka, t. ex. alle för allir, tue för tuer, þre för þrear eller þrea, þe för þer &c. Med lika noggrannhet äro olikheterna i fragmenterna af de gamla handskrifterna C, D och E anmärkta. På de ställen, der det funnits nödigt att tillkännagifva att bokstäfver eller ord i C och D äro bortskurna, är sådant utmärkt genom en stjerna (*)[1]. På några ställen hafva de bokstäfver som sannolikt statt på den bortskurna delen af bladet, blifvit tillsatta inom parentheser[2]. I de öfriga handskrifterna, som i afseende på de grammatikaliska formerna mera afvika från den gamla texten, hafva de dit hörande skiljaktigheter ej blifvit anmärkta; äfvensom det hade varit ändamålslöst att uptaga de många olikheter som upkommit genom uppenbara skriffel, i synnerhet i F och K[3], ehuru äfven sådana blifvit anmärkta, då de bestått i tillagda eller utelemnade ord. Då lika läsarter blifvit anförda ur flera handskrifter, t. ex. nott. 20, 24, 26, 27. sid. 3, har den handskrift blifvit först nämnd, hvars stafsätt, såsom det äldsta och bästa, blifvit i noten uptaget; hvilket äfven i VGL. på de flesta ställen är iakttaget.
- ↑ T. ex. nott. 38, 40. sid. 78: not. 36. s. 89; not. 53. s. 90. &c.
- ↑ T. ex. not. 36. sid. 78; not. 35. s. 142. &c. Det torde ej behöfva anmärkas att parentheserna stundom, t. ex. i not. 66. sid. 84, hafva en motsatt betydelse, så att, på anförda ställe, bokstäfverne stuk äro i behall, men det öfriga bortskuret. I not. 97. s. 85. beteknar (sak) att detta ord äfven är bortskuret, så vida der stått: þæt ær ok sak fiæþertiug, då deremot i texten står fiæþærtiugh sak.
- ↑ T. ex. i F. gärda för gæra, kyrckio Iordh för kirkia giorþ, KrB. 1 i K. ædzke kospæle för ætsku spiælle, KrB. 15.
