banden af vart verk genast meddela de rättelser och tillägg till de förut utkomna delarne, som kunna finnas nödiga, i stället för att, såsom vi förut hade ämnat, meddela dem i sista bandet, och således spara dem åt en aflägsen och oviss framtid. Hvad den i första bandet tryckta texten beträffar, hafva vi hittills ej funnit, och hoppas att hädanefter ej få anledning att återtaga den försäkran om dess pålitlighet som vi i företalet gifvit[1]. Vi hafva tvärtom åtnjutit den tillfredsställelsen att finna, att den noggrannhet hvarmed vi gått till väga, vunnit ett allmänt erkännande och bifall. Men i afseende på planen för vårt arbete hafva åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, hvilka det synes lämpligt att här i korthet uptaga och besvara. Man har klandrat att vi ej bifogat en öfversättning på Latin eller nyare Svenska. Härpå svara vi, att vi anse det vara i sig sjelf orätt, att med de gamla lagarnes text, som, då den är på ett pålitligt sätt utgifven, är för alla
- ↑ Väl hafva några till VGL. hörande stycken (I. CB; Bryn; IV. 10, 19.) blifvit omtryckta i det af Herr Professorn m.m. J. G. Liljegren utgifna första Bandet af Svenskt Diplomatarium, Stockh. 1829, hvarvid åtskilliga olikheter visat sig emellan den af Hr Liljegren och den af oss utgifna texten, men vid anstäld jämförelse med handskrifterna hafva vi funnit, hvad vi äfven kunde med visshet förutsäga, att alla dessa olikheter äro jämnt lika många fel i Hr Liljegrens verk. Vi nödgas mot vår vilja anmärka detta, ej för att klandra ett äfven för fäderneslandets laghistoria högst vigtigt arbete, hvilket vi högligen tillönska den bästa framgång, utan blott för att från oss sjelfva afvända en orättvis mistanka för bristande noggrannhet.
