kval, skalbathe) har Herr Professorn och Kommendören S. Nilsson benäget meddelat mig uplysningar, för hvilka jag begagnar detta tillfälle att offentligen förklara min tacksamhet. — Att jag vid de här tryckta texter icke, såsom i 7:de och 8:de banden, bifogat ny Svensk öfversättning, har sin tydliga grund deri, att de Skånska lagarne, då det här meddelade glossariam begagnas, icke āro svårare att förstå än de i de 6 första banden af detta verk tryckta Svenska lagarne. Visserligen finnes i åtskilliga ämnen en dunkelhet, som ej kunnat fullkomligen afhjelpas genom ett glossarium, men ännu mindre hade detta kunnat ske genom en öfversättning. Dessutom bör man betänka att ett dugligt glossarium måste i väsendtlig mån lätta studium af de gamla texterna, men att meningen dermed omöjligen kan vara att göra all vidare vetenskaplig behandling af desamma till uplysande af dunklare ställen öfverflödig.
I afseende på Glossarium till de Latinska texterna vill jag blott anmärka att sådana ord, som endast genom någon orthographisk egenhet skilja sig från det vanliga braket, men äro lätt igenkännliga, t. ex. habundantia, nichil, här ej äro uptagna; deremot om sådana ord för en vid medeltidens skrifsätt mindre van läsare synts konna föranleda otydlighet eller misförstånd, t. ex. fraux, honus, hora, ordeum, har jag ansett dem böra uptagas.
I den första af de efteråt bifogade tabellerna, sidd. 643 o. följ, har jag meddelat en öfversigt af Skånelagens indelning i capitel (och till en del i böcker) i de förnämsta handskrifterna. Som här äfven är uptagen Gemens edition (under bokstafven R), så är det lätt att med tillhjelp af denna tabell i den af mig utgifna texten igenfinna de i äldre arbeten efter nämnda edition citerade ställen af Skånelagen[1]. Hvad Hadorphs edition beträffar, finnes der, såsom jag förut anmärkt, ingen egen nummerering; den af Hadorph i inre brädden anteknade nummereringen i cod. 15 igenfinnes i tabellen under bokstafven N. Codd. N och P äro, med undantag af en särskildt anmärkt skiljaktighet[2], i afseende på capitelindelningen alldeles öfverensstämmande, hvarför de kunnat, till besparing af rum, sammanslås i en kolumn. Med tillhjelp
- ↑ Här må erinras om den tabell, som i första bandet af denna samling sidd. 583 o. följ. visar hvar alla ställen i Stjernhjelms edition af VGL. åro att finna i den nya editionen. Denna tydliga hjelpreda kunde ej hindra en Dansk författare, C. F. Normann, att i diss. de jure repræsentationis, Köpenhamn 1828, sid. 47, framkomma med den upgift om ett af honom anfördt ställe i Stjernhjelms edition af nämnda lag, ArfB. 1: 2, 3, att ”hoc legis membrum tam singulare in codice, quem Collin et Schlyter secuti sunt, deest”, af hvilket ytrande man skulle kunna sluta att den af Stjernhjelm följda handskrift, och kanske till och med hans edition, varit för VGL:s nya utgifvare obekant. Man hade kunnat med skäl fordra att författaren gjort sig så väl bekant med den nya editionen, att han ej hade kunnat göra sig skyldig till ett så groft mistag, äfven om den nämnda tabellen ej hade funnits; men oförsvarligt är det att tabellens tillvaro varit för honom alldeles fördold, enår man ej kan antaga att han ej förstått att begagna den. Jfr. Larsens recension af nämnda afhandling i Maanedsskrift for Litteratur, III. sidd. 315, 316.
- ↑ Se not. 6 sid. 646.
