Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
BERTIL.

Det ska skie Herre. (Löper ut.)

BARON STADIG.

Ni har fuller intet warit länge här Juncker?

JUNK. TORBIÖRN.

Jag kom hit i måros, och wille jag wore hädan ren. Ingen kiänner jag, å ingen kiänner mej: Får ja man beställa ett ärende, hwarföre jag reste hit, så hoppas jag aldrig se Stockholm mer så länge jag lefwer.

BERTIL.
(Kommer in sätter en stor skål Caffé på bordet för Juncker.)
JUNK. TORBIÖRN. (Ser på skålen.)

Jag hoppas de ha intet lagt pors i detta öhlet, det sir så swartbrunt ut, men kanskie det är mumma, ja mins min granne Inspectoren på supnäs, tractera mej med slikt, litet för min bortresa. (Tar skålen dricker hastigt och bränner sig illa, kastar skälen i backen, springer efter gåssen at slå honom.) Jag ska lära dej din tyfunge at giöra narr af Folck, får ja fast dej, så ska du aldrig glömma, at du har bränt up mun på Juncker Torbiörn med dit trållskap. (Spottar mycket och ofta.)

BARON STADIG.

(De andra gå emellan; Men Baron Stadig säger.) Gåssen rådde min san intet för Er olycka Juncker, ni lär intet wara wan wid denna dricken, han bör drickas så het, som man kan det tåla.

JUNK. TORBIÖRN.

Han skulle ha sagt mej det förut, den slyngelen, men twy dej för drick du gaf mej; dricka ni alla sådant tyg go Herrar?

(De swara alla ja.)