Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/71

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
JUNK. TORBIÖRN.

Det lär wara siuklig tid här uppe hos Er då, märcker jag, efter ni måste ta denna bäska läkedomen, ty jag mins när jag war gåsse i min dar, och hade ondt af flen, at Far-Mor min kiörde i mej, just en sådan förbannat mölja, ja skam få mej kiänner jag icke igen smaken. (Grinar illa och spottar.) Men hör gåsse gie mej en sup bränwin, så wet ja hwad jag dricker, ni säljer tåcke wet jag?

BERTIL.

Ja men! hwad will Herrn ha för slag?

JUNK. TORBIÖRN.

Kalla mej Juncker, din lymmel, kom ihog hur du har skållat truten på mej du mordbrännare.

BERTIL.

Men hwad will Juncker ha för bränwin?

JUNK. TORBIÖRN.

Det bästa du har, men lät det wara kalt, det rår ja dej, eller wanckar det klimpar, mins det.

BARON STADIG.

Men får man fråga, Juncker, hwad angelägit ärende som bracht Er hit, någon ansökning i Collegierne, utan twifwel?

JUNK. TORBIÖRN.

Hör go Herrar, det kan wara Er lika mycket hwad jag har at giöra här, ni är ingen Landt-Fiscal hoppas jag, at ni frågar efter hwad Folcket giör, jag wet intet hwad ni menar med Collegier, de kunna wara fisk eller Fogel för Torbiörn, de få sittja länge nog i fred för mej säijer jag.