fördubblas bokstäfver, såsom seen, fuggur, siir, takkit, banz mall, hanna, suninn, arr, gierra, miþssuumar &c.; feminina tillägga efter u i gen. och dat. ofta r, såsom bandur, fyþur, gatur, cunur, kirchiur, waizlur ols &c. för bandu &c.; præpositionen a sammandrages ej sällan med det nästföljande ordet, t. ex. aann, avi, amala þingi, abaki, agutlandi &c.; stundom omflyttas bokstäfver, såsom sonch, haflt, gaþr, silgdu, för sochn, halft, garþ, sigldu. Såsom en grammatikalisk egenhet må anmärkas att genitivus stundom förekommer i stället för accusativus eller nominativus, såsom: firi fiauratigi nata, cap. 16: 2; briautr yfrsta banda, 26: 8; firi heptalauns, taki so launs, 43; siextighi marca silfs, Hist. 2.
Denna handskrift, hvilken jag lagt till grund för den af mig utgifna Gotländska texten, och i noterna dertill beteknat med bokstafven A, är den enda gamla handskrift af Gotlandslagen på originalspråket, som i nyare tider varit känd. Den är dock yngre ej allenast än den text, som i den gamla Tyska öfversättningen varit följd[1], utan ock än den, från hvilken den ännu i behåll varande vida yngre handskriften af den Gotländska texten, hvilken härnäst skall omtalas, härstammar, samt den, som ligger till grund för den Danska öfversättningen; alla tre dessa numera förlorade, sins emellan skiljaktiga handskrifter hafva således varit äldre än den nu i behåll varande. Det är förut anmärkt att tre capitel (62, 63 och 65), hvilka ej äro uptagna i förtekningen på capitlen, finnas i slutet af den nu beskrifna gamla handskriften; och dessa senare tillägg hafva väl funnits i två af de sistnämnda handskrifterna, men ej i den, som den Tyske öfversättaren följt. Det är äfven förut omtaladt, att ett capitel om köp af trälar, hvilket enligt förtekningen skulle finnas här, blifvit alldeles förbigånget; det har således funnits i en äldre text, och igenfinnes också i de tre öfriga handskrifterna (I. Add. 4; II. 43; III. 43.). Ett annat capitel angående trälar, hvaraf ej något spår finnes i den nu beskrifna handskriften, men hvilket troligen haft sin plats emellan capp. 38 och 39, är bibehållet både i den yngre afskriften och i Tyska öfversättningen (I. Add. 5; II. 50.). Att dessa två capitel om trälar blifvit uteslutna ur den nu ifrågavarande handskriften, kan ej tillskrifvas en tillfällighet; icke heller kan någon tanke upstå derom, att dessa capitel ej skulle tillhöra den gamla texten, utan vara senare tillägg i de andra handskrifterna. Uteslutandet af dessa två capitel är således en i denna handskrift gjord senare ändring, som, med undantag deraf, att det ena saknas äfven i Danska öfversättningen, icke varit gjord i de öfriga tre, numera förlorade handskrifterna. Deremot kan en sådan slutsats icke dragas i afseende på de öfriga stycken som ej finnas i den gamla handskriften, men läsas antingen i den nyare afskriften (I. Add. 1-3, 6.), eller i den Danska öfversättningen (III. 13, 51-59.), enär dessa stycken kunna hafva blifvit tillagda, de förra i den handskrift, från hvilken den nyare afskriften härstammar, och de senare i den, som Danske öfversättaren följt. Ehuru sålunda några capitel blifvit dels tillagda dels uteslutna i den nu i behåll varande äldsta handskriften, och det för öfrigt lika litet i afseende på
- ↑ Jfr. Schildener, Gutalag, sid. 248.
