ledamot i Lagberedningen, hvilket nådiga förtroende, då det gällde en för fäderneslandet så högst vigtig sak, jag ej hade giltigt skäl att söka undandraga mig, sedermera i fyra år vistades i hufvudstaden, under hvilken tid jag visst icke lät arbetet med de gamla lagarne hvila, men dock omöjligen kunde derpå använda så mycken tid som under vanliga förhållanden. Då härtill kommer att de tre lagar, hvarmed jag nu på en gång varit sysselsatt, äfven oberäknade de af mig dertill utarbetade öfversättningar, tillsammantagna fordrat mera arbete än något af de föregående banden — såsom hvar och en torde kunna inse då nästa band utkommit — och att jag under de sista åren måst sakna det biträde jag förut i nära sju års tid haft den lyckan att njuta af numera Juris Adjunkten Ph. Humbla; så lärer hvarje billig domare medgifva att af mig, som vid en framskriden ålder, med försvagade arbetskrafter och vacklande helsa, efter min återkomst till Lund måst, såsom förut, bestrida Akademiska föreläsningar och examina, ej skäligen kunnat fordras mera än hvad som blifvit uträttadt.
- Lund den 29 Januarii 1852.
