blifvit aftryckt i Rudbecks Atlantica, 3:dje Bandet sidd. 445, 446, visar att i afseende på en förstnämnda år förekommen fråga, ej mindre än fyra handskrifter af denna lag blifvit med hvarandra jämförda. Nämnda dokument, utfärdadt af Olavus Nicolai, prest och kyrkoherde i Tyllinge, samt påflig notarius publicus, innehåller nemligen att då Ärkebiskopen i Upsala Birger d. 16 October 1374 vistades i en hamn benämnd Svartasund i Norrala socken och Baldanes (Bållnäs) kontrakt, så hade för honom blifvit framvisade tre lagböcker, innehållande Helsingelagen, ur hvilka han lät sig föreläsas det stycket i början af sista capitlet i Þingmala-Balken, som lyder sålunda: Sva skiptis Landum tväggia Konunga mällan at Sverikis oc Norikis birias ij Uluthräske och ledhir äptir ijsma[1] fämtan vikno langan &c.[2]; och hade vid noggrann undersökning befunnits att alla dessa tre böcker på ifrågavarande ställe klarligen och uttryckligen öfverensstämde med den lagbok för Helsingland, som plägade förvaras, fästad med
- ↑ Hos Rudbeck, likasom hos Lundius, står yhmæ; men det efter en annan afskrift gjorda aftryck af denna handling, som läses i E. M. Fants diss. de territorio australi Helsingiae, resp. J. D. Flintenberg, pars II. sidd. 30, 31, och hvilket jag följt, har den rätta läsarten.
- ↑ Den Latinska öfversättning af dessa ord, som läses hos Rudbeck, är genom särskild stil utmärkt såsom af honom tillagd. Jfr. Fant och Flintenberg, anf. st. Detta är icke iakttaget i O. Rabenii afhandling de fatis litteraturae iuridicae in Suecia, Stockh. 1772, sid. 94, der samma dokument är å nyo aftryckt efter Rudbecks edition, hvarigenom saken fått det falska utseendet, som om nämnda öfversättning hörde till sjelfva diplomet.
