Stockholm, i hvilken de nämnda annalerna, diariet och nekrologiet äro inarbetade. Om dess tillkomst får man af utgifvarna (Langebek i Scriptores rerum Danicarum [S. R. D.] och Fant i Scriptores rerum Suecicarum [S. R. S.]) mycket onöjaktiga föreställningar. K. Erslev har i sina Studier til Dronning Margrethes Historie (i Hist. Tidskr., Femte Række, B. 3, Köpenhamn 1881, 82, s. 342—346) redogjort för sin uppfattning af handskriftens tillkomst och jag meddelar efter honom det viktigaste. — Handskriften är upplagd dels till ett kalendarium dels till en lista öfver i franciskanernas klosterkyrka i Visby begrafna personer. Detta har skett omkr. 1350. — I kalendariet äro efter hand införda notiser af åtskilliga personer. Begrafningslistan är fortsatt, dock näppeligen längre än till midten af 15:de årh. — Tomma blad och lediga mellanrum har man dessutom begagnat för andra anteckningar, och i synnerhet har en gråbroder i klostret, hvilken skrifvit in i början af 1400-talet, samlat en mängd historiskt stoff, som han infört. Detta förekommer nu i handskriften dels som kortfattade notiser, som oftast beröra Gotland (diariet), dels som två sammanhängande annalverk, nämligen ett danskt, som slutar med år 1287, och ett svenskt, som går till 1412 (annalerna). Till det sista arbetet, som från 1350 har en för den tiden beaktansvärdt fyllig framställning, anser Erslev den omnämnda gråbrodren vara författaren. — Om dessa åsikter om handskriftens tillkomst äro riktiga, ha vi som sagesman för 1288 års händelser en författare, som ungefär ett sekel efter händelsernas förlopp lefvat i Visby och som där sannolikt ägde i äldre klosteranteckningar vittnesgilla källor för hvad han nedskref och af den ännu jämförelsevis unga traditionen kunde få nöjaktiga underrättelser.
⁎
