någon gång äfven i guld målad initial. Registret framför hvarje balk har de olika flockarne markerade med omväxlande blå och röda paragraftecken. Flockarne inuti balkarna utmärkas af röda paragraftecken och en vanl. i yttermargen placerad röd siffra. Öfver hvarje fol. v. står med rödt bläck merendels balkens namn: kirkiu, viþærbo o. s. v., på hvarje fol. r. står balkær. Dock är detta icke fallet, om en balk slutar och en annan börjar å samma sida (se t. ex. pl. I) eller ock om sidan innehåller flockregister; då lemnas sidan ofta fri från kolumnrubrik och hela öfverskriften flyttas till följande sida eller uteslutes. I öfrigt hänvisas till aftrycket.
Felskrifningar och öfverhoppningar äro talrika. Många ha af skrifvaren själf iakttagits och rättats. Ord och bokstäfver äro ofta uteglömda och af skrifvaren tillagda öfver raden, i margen eller under sidan. Ofta äro ord och bokstäfver skrifna två gånger och då ofta öfverstrukna eller underprickade. På samma sätt behandlas felaktigt skrifna ord. Jfr f. ö. Noterna!
2. Andra handen har, såsom ofvan nämdt, endast skrifvit något öfver 11⁄2 sida. Detta måste ha skett efter det Jacobus skrifvit och rubricerat handskriften i öfrigt, ty denna del saknar de röda paragraftecknen och margsiffrorna, som eljest regelbundet förekomma. Emellertid har Jacobus å läggets sista sidor lemnat rum för den text som ifyllts af handen n:r 2, hvilket rum var så rundligt tilltaget, att 8 rader af fol 42r. och hela 42v, blefvo obegagnade. Handen n:r 2 utmärker sig för en klar, redig och lättläst stil, som dock är kantigare och mindre böjlig än Jacobi. Särskildt karakteristiska äro de oproportionerligt stora ø, skrifvaren använder. F. ö. synas hans skrifvanor i någon mån påvärkade af första handens t. ex. i skrifningen hittr för hittir o. a. Hos denne skrifvare har jag återgifvit förkortningstecknet ’ med r (utan svarabhakti-vokal), emedan han icke i texten utskrifver sådan, då han icke brukar förkortningstecken.
Skrifvarens språkHvad den sistnämde skrifvarens språk beträffar, företer det
icke några större afvikelser i öfrigt från 1300-talets fornsvenska.
Helt annat är förhållandet med Jacobi språk, hvilket uppvisar flere starkt markerade egenheter. Dessa egenheter äro i hufvudsak följande:
