6. Fly bort, du förtwiflans smärta!
Jag hoppas att Herran är god;
Ty den som har Gud i sitt hjerta,
Han får äfwen bröd på sitt bort.
7. Så skall ej den allgode taga
Sin hand bort ifrån mig ändå.
Och fastän han tyckes mig aga,
Jag ljus af hans anda dock får.
8. Det ljuset skall icke utsläckas
Af jordiska plågor och qwal!
Dess himmelska stråle skall sträckas
Till mig in i englarnes sal.
9. O Gud! gif mig styrka att lida
Ståndaktigt hwad Du har befallt,
Och hoppfust den trösten förbida:
I grafwen ju slutas skall allt! —
Den Tredje,
Fadermörderskan
Råttan gnager fängsel-muren,
Löper både ut och in;
Men en fånge inom muren,
Sitter jag med dystert sinn.
2. Hemsk är natten, tung är dagen,
All min tanke är mitt brott,
Och hur jag skal undgå lagen,
För det onda jag begått.
3. Gud! min Gud, mitt brott är wärre.
Än det mig förlåtas må.
Wärdes ej till doms, o Herre!
I din stränghet med mig gå.
4. Samwetsqwal min själ marterar
Och likwäl för menskorätt,
Måst jag oskulden agera
På ett mest hårdnackadt sätt.
5. Domstol’n tror min oskuld föga,
Werlden redan domen fällt;
Men Allfader i det höga,
Du ser bäst hur det är stäldt.
6. Kan jag, bör jag wäl bekänna,
Gud! min Gud, ditt råd mig gif!
Bör wäl dottren hjertlös spånna
Bågan mot sin moders lif.
7. Nog att jag min fader mördat,
Äfwen henne, nej! o nej,
Och dock förr’n ja mig afbördat
Sanningen, frid får jag ej.
8. Ack, jag wille tusen gånger
Bedja, gråta blod:
Kunde jag blott med min ånger,
Gud försona, Gud — är god.
9. Gud är god, — men rättwis äfwen,
