Öde
| ← Kärleks-bilder |
|
Mina werser → |
Öde.
I hwad jag gör — jag otur har,
Allt blir mitt lynne wärre,
Och lifwets fröjder alltid få,
De bli för mig än färre.
Så till exempel här en dag,
Jag hade då en flicka,
Det fröjdade min arma själ,
Att ömt på henne blicka.
Hon war en mö af egen art,
Hon älskade mig mycket;
Men bäst det war, så går hon bort,
Och lemnar mig i sticket.
Hwarför hon gick, det wet jag ej,
Kanske hon ändrat tycke:
Men hur’ det war, hon war ändå
Ett högst aimabelt stycke.
Dess lif war smalt, dess barm war full,
Dess ögon sköto lågor,
Mitt hjerta gjorde ofta då
Mig allehanda frågor.
Jag wille bli en hygglig karl,
Och gifta mig beskedligt.
Och lefwa med familj, kantro!
af lönen gladt och fredligt.
Men hon gick bort, så war min lott
Och jag förblir densamma,
Adieu min wan, adieu min mö,
Adieu min kärleks-flamma!
