Östgötalagen med förklaringar/Dråpabalk

←  Kunungx eþzsöre

Östgötalagen med förklaringar av Alex O. Freudenthal Drapa balkær

Uaþa mal  →

Hær byrias drapa balkær, i hanum tæelias flokka en ok tiughu.

I. Vm en skialnaþær kombær manna mællum ok dræpær huar þerra annan.

Nu kombær skialnaþær manna mællum ok dræpær huar þerra annan; þær liggær maþær gen manne, ok bötin bæggia þerra arua kunungxs ræt,^[1] atta örtughær ok þrættan markær, ok samuleþ hæraþe huar þerra.

II. Um æn maþær dræpær annan ok huru drapara skal hæfta^[2], ælla þær bötis oranbot^[3].

Nu dræpær maþær man; koma til arua manzsins ok fa draparan ok hugga þær niþær a fötær þæs döþa, þa liggær þær maþær gen manne, ok þæs þerra arwa^[4], sum förra drap,

han böte baþe kununge ok hæraþe, sum för uar skilt, ok þön Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/64 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/65 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/66 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/67 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/68 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/69 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/70 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/71 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/72 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/73 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/74 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/75 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/76 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/77 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/78 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/79 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/80 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/81 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/82 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/84 Sida:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf/86

---

Hær byrias uaþa mal ok sara mal, hor, ran ok styld; i þöm tælias floka en ok fiuratighi.

I. Vm huru uaþa eþ skal ganga ok um flere uaþa mal.

Nu huggær maþær at manne, ok uarþær annar firi ok far af bana; egh ma flere hug til uaþa taka æn et. Af enu hugge kunnu tu sar uarþa; takær hand ok huwþ, þæt ær höghste uaþe, tiughu markær ok tolf manna eþær sua, at þæt uar mæþ uaþa ok egh mæþ uilia; þæt aghu alli suæria ok angin þiggia. Ok sua skal alt a enne stamnu: eþ ganga ok fæ böta. Þa taks egh til uaþa, utan baþe uilin, þæn, ær

tretton och en tredjedels mark hade erlagts, d. v. s. till måls- ägaren en tredjedel af de 40 marker, som skulle bötas för dråp till treskifte mellan honom, konungen och häradet.

8. Uaþa mal n. mål, som angår med våda (uaþe m.) gjord gärning; sara mal: mål, soin angår sår.

11. ok uarþær annar firi [huggi] ɔ: och en annan blir utsatt för (d. ä. träffas af hugget).

14. uaþe = uaþauærk ɔ: gärning hvarigenom skada göres en annan med våda.

14, 15. Öfvers. tjugu marker [bötas] och tolfmannaed [svärjes] därom, att det gjordes med våda och icke med vilja.

14. Þiggia, þa, þigat, vb. tr. Mottaga till skänks, häraf tiggare; i ÖGl. förekommer þiggia l. þiggia up i en särskild betydelse, näml. befria sig från skyldigheten att gå ed, ett uttryck motsvarande det å t. ex. följ. sida r. 15 förekommande i þöm eþe ma ængum giua ur, jfr giua ur næmdinne KrB 18: 1. Således gifva, resp. mottaga, lof att afhålla sig från deltagande i ed l. nämd.

16. Öfvers. man skall å en och samma stämma göra båda delarna: gå ed och böta gods.

1. Öfvers. och bäggederas arfvingar betale de böter, som konungen har rätt att erhålla,
2. Hæfta, hæpta, i M. Es Landsl, och Kristoffers Ll. hækta, isl. hepta vb. tr. Häkta; på samma sätt subst. hæfta, hepta och hækta f. samt det neutrala hæfti, hæpti i ÖGI. m. fl., hækte i Upl. L. och de båda landslagarna. Härmed att jämföra sammansättningssuffixet got. -hafts, högty. -haft o. -haftig, lågty. -achtig, hvaraf fsv. -aktogher, nysv. -aktig. Om växlingen f, p, k se Rydqvist: Sv. Spr. L. IV s. 23 f. och 249 f.
3. Oranbot f. Böter, som af dråparens släktingar erlades till den dräptes för att göra slut på krigstillståndet dem emellan; af oran f. fäjd, blodshämd, jfr ora vb. tr. söka tillfälle eller äga rätt till blodshämd. Termen oranbot begagnas blott i ÖGI. och motsvaras i andra lagar af uttrycket ættarbot. I Upl. L. fins oruna bot, som Schlyter, ehuru orden hafva olika betydelser, anser vara d. s. s. oranbot, men jfr härom Amira: Altschw. Obl. s. 397.
4. Antingen står arua, ehuru ursprungligen oblik kasus, här såsom nominativ (jfr landboan i st. f. landboen Eþs. 1: 8), hvilket Schlyter tyckes taga för gifvet, då han i Gloss. till ÖGl. art. þæn anför detta ställe med ändring af arva till arve, eller är arua(r) ... han en i lagen ej sällsynt anakolutisk konstruktion, öfvers. och arfvingarna till den af dem, som först dräpte, de böte o. s. v. Jfr äfven å de följande raderna þæs arua, sum siþan drap, þer ...