50 småhistorier/Tomten, som blev grann

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Den nattgamle tomten
50 småhistorier
av Anna Holge

Tomten, som blev grann
»Mina barn äro de vackraste i skogen.»  →
Efter Leonhard Fredrik Rääf


[ 2 ]

2. Tomten, som blev grann.

Tomten, som blev grann, står vid en sikt vid en mjölbinge och borstar av mjöl från sina fina nya kläder

En bondhustru tyckte en gång, att hennes fina vetemjöl var ovanligt drygt, ty fastän hon mycket ofta tog mjöl till hushållet, blev mjölbingen icke tom. »Hur kan detta komma sig?» tänkte hon. »Det skulle jag gärna vilja veta.»

En dag, när hon kom till boden, såg hon genom dörrspringan, att en liten tomte i slitna, trasiga kläder stod där inne och flitigt siktade över mjölbingen.

[ 3 ]»Ack, en sådan rar liten tomte!» tänkte hon. »Hur skall jag kunna löna honom? Jo, nu vet jag vad jag skall göra.»

Hon smög sig tillbaka in i huset, tog fram tyg och började sy en vacker dräkt åt tomten. När den blev färdig, gick hon till boden och hängde den över bingen. Sedan ställde hon sig bakom dörren och tittade genom springan för att se vad tomten tyckte om sina nya, vackra kläder. Han kom ganska snart, blev glad över kläderna, tog dem genast på sig och började åter sikta, men när då den nya dräkten blev mjölig, kastade han bort sikten och sade:

»Junker är granner,
han sig dammer:
han siktar aldrig mer!»