Mitt afsked från tulltjensten vid Sandhamn, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893
Afsked från Sandhamn.
Jag följer dit mitt öde vill,
Om det blir aldrig så —
Min sångmö! Sätt ej lipen till,
Det hjelper ej ändå.
Från denna strand, från detta haf
Det ropas nu: »Försvinn!
Här skall bli andra bullar af,
Din tjenst skall snart dras in!»
Jag ser ej något ondt deri,
Mitt lif blir lugnt och fritt.
Jag suckat länge nog att bli
Mitt Sanct Helena qvitt.
Min lycka är väl också din:
Se så, min lilla tös!
Tag lyran nu och packa in,
Och låt oss ta adjös!
Jag sköljt mig uti sjutton år
I detta vilda haf,
Så färgen gått utur mitt hår,
Hvad som ej blåst utaf.
På kobbar, skär och hvita gäss
Jag ledsnat har komplett.
På torsk och flundror, utomdess,
Har jag mig spisat mätt.
Farväl, du hafvets stumma mobb,
Du strömming, skrabb och skjäl!
Farväl du gamla skärgårdssnobb,
Du glada mås, farväl!
Du ofta mig till löje stämt
Och skojat upp min själ:
Din gula näbb håll huggfrisk jemt
Och glöm ej att må väl!
I glada fyrar båda två, Korsö och Grönskärs fyr!
Liksom de visa jungfrur små
Sen till att oljan tyr!
Och fejen flitigt er lampett
För seglarn utanför.
I bugten kan ni komma lätt
För hvarje ingeniör.
Du telegraf! Ditt värf till slut
För mycket optiskt var.
Du, liksom jag, har sjungit ut,
Det längre sig ej bar.
De, som förut oss hyllat mest,
De se oss nu med harm.
Du vet att lika leka bäst,
Låt oss gå arm i arm!
När skeppen komma hit igen,
Är allt förbytt se’n sist.
Kaptener ge mig den och den,
Se’n jag kommandot mist.
Och nackstyf en och hvar då går,
Som förr på tå har stått,
Och sent och bittid’, år från år,
Af mig påskrifvet fått.
Till fasta landet jag mig ger
Alltså på goda skäl.
Vi träffas ej vid hafvet mer,
Min läsare, farväl!
Är du min sångmös vän ännu,
Så är du min också:
Glöm icke bort mig, söta du,
Var god och helsa på!
