Jag från pegasen redan har stigit ned
Och skaffat mig i hast en velociped.
Man sagt, att den kan aldrig få spatt och qvarka;
Med den jag hädanefter skall fram mig sparka.
Pegasen är för from för vår jernvägstid,
Och kan ej jernvägsrasslet sig vänja vid.
Då stenkolsröken steg emot rymder höga,
Så fick han ondt i hufvu’t och trifdes föga.
På »fogelhästen» satt man dock mjukt och rart.
Nu på velocipeden skall skönjas snart,
Hvad båtnad det kan bli för vårt skaldeqvitter,
Om versen ej blir knagglig, då hårdt man sitter.
Nu kan ej skalden falla ur molnen ned,
Då han för pegas fått en velociped.
Man kyllbytterar lätt ibland molnens kullar.
Man mera komfortabelt på tre hjul rullar.
Föt hela menskligheten blir det en vinst,
Och för supéfigurer kanske ej minst.
Man får en styf besparing för året öfver,
Då åkare och hyrkusk man ej behöfver.
Nu kan man nyttja skodon af sämsta skinn
Och helt och hållet spara galoscher in.
Man nu blott hädanefter hvart hus inreder
Med bås uti tamburn för velocipeder.
Man ömma fötter känner ej som förut,
Och ett par stöfvelsulor ta aldrig slut.
Man utan möda skuttar kring hela staden
Och slipper spatserkäppar på promenaden.
Man aldrig kan få snufva i regn och fukt.
Man ridhäst ej behöfver med stall och lukt.
Och hö och halm, som hästar uti sig hvälfva,
Vi spara in förståndigt — och dra oss sjelfva.
Skall ni på första maj med velociped,
Så spring, så att det ryker, till närmsta smed.
Och medan ni beställningar gör hos smeden,
Så slutar jag min sång om velocipeden.
