Bibeln (Karl XII)/Psaltaren

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Jobs Book
BIBLIA.
Thet är All then Heliga Skrift På Swensko
Efter Konung CARL then Tolftes Befalning

Psaltaren
Salomos Ordspråk  →


Förspråket.[redigera]

MÅnge af the heliga Fäder hafwa sannerligen, fram för andra böcker vthi Skriftene, älskat och berömt Psaltaren: och sant, wercket prisar sin mästare sielft nogh: doch måste wij ock wår tacksäijelse och lof thet på bewisa.

Vthi the förra åhr hafwer man omkring fördt ganska många the heligas legender, passional, exempelböcker; och ther nedh vpfylt werldena: at Psaltaren i medlertijd war så vnder bäncken lagd, at man ick rätzliga kunde förstå en Psalm; hwilken likwäl gaf een sådana ädla och kosteliga lucht ifrå sigh, at alle frome hiertan, af thessa obekända ord hafwa fått kraft och styrkio; och therföre hafwa haft thenna boken kär.

Men jag håller thet så före, at ingen så skiönare helgons exempel- eller legendebok i werldene är, eller komma kan, än Psaltaren är. Och om man skulle önska at thet bästa måtte blifwa samman hämtat, af alla exempel, legender och historier, och på thet bästa wiset vthsatt, så måtte thet blifwa en sådana Psaltare: ty här finne wij icke hwad en eller twå af the heliga hafwa giordt; vtan hwad hufwudet för alla heliga giordt hafwer, och thet alle helige giöra: huru the sigh ställa emot Gudh, emot wänner, och owänner; och huruledes the sigh förhålla i allahanda nödh och fahra. Och thes förvtan finnes ther vthi allehanda Gudommelig hälsosan budh och lära.

Och borde Psaltaren för then skul wara oss kär och dyyr, at han så klarliga förkunnar oss Christi dödh och vpståndelse; hans rike, och hela Christenhetenes tilstånd och wilkor vthmålar, så at thet wäl må heta en liten Biblia, ther vthi alt vppå thet härligaste och kortaste är författat, som står vthi hela Biblien: och är giord til en skiön handbok. Och tyckes migh at then Helige Ande hafwer sielf welat sammasättia en kort Biblia och exempelbok, om hela Christenheten och all helgon: på thet, at then som hela Biblien icke läsa kunde, måtte här hafwa fast hela summan af then heliga Skrift, författadi een liten book.

Men öfwer alt thetta är Psaltarens ädla dygd och art, at andre böcker, wäl mycket ramla om helgons gierningar: men om theras ord säija the ganska litet. Ther vthinnan är Psaltaren ganska märckerlig; ther vthi han ock een så godh och söt lucht gifwer, när man ther vthi läser, at han icke allenast vpräknar the heligas werck, vtan ock theras ord, huru the hafwa bedit och talat medh Gudh; och ännu tala och bedia. At the andre legender och exempel, när man them emot Psaltaren håller, föga annat än stumma helgon oss föreställa: men Psaltaren föremålar oss skiöna lefwande helgon. Thet är ju een stum menniskia emot een talande, föra annat achtandes än som een half död menniskia; icke är heller hågot kraftigare eller ädlare werck i menniskione än målet: efter hon ther igenom ifrån annor diur måst warder frånskild, ju meer än igenom skapnaden eller annor werck: ty en stock kan ock bekomma menniskio skapnad igenom snickare kånst: och ett diur kan så wä see, höra, luckta, siunga, gå, stå, äta, dricka fasta, törsta, hungra, frysa, och hårdt liggia, som een menniskia.

Men öfwer alt thetta är Psaltarens ädla dygd och art, at andre böcker, wäl mycket ramla om helgons gierningar: men om theras ord säija the ganska litet. Ther vthinnan är Psaltaren ganska märckelig; ther vthi han ock een så godh och söt lucht gifwer, när man ther vthi läser, at han icke allenast vpräknar the heligas werck, vtan ock theras ord, huru the hafwa bedit och talat medh Gudh; och ännu tala och bedia. At the andre legender och exempel, när man them emot Psaltaren håller, föga annat än stumma helgon oss föreställa: men Psaltaren föremålar oss skiöna lefwande helgon. Thet är ju een stum menniskia emot een talande, föra annat achtandes än som een half död menniskia; icke är heller hågot kraftigare eller ädlare werck i menniskione än målet: efter hon ther igenom ifrån annor diur måst warder frånskild, ju meer än igenom skapnaden eller annor werck: ty en stock kan ock bekomma menniskio skapnad igenom snickare kånst: och ett diur kan så wä see, höra, luckta, siunga, gå, stå, äta, dricka fasta, törsta, hungra, frysa, och hårdt liggia, som een menniskia.

Ther til giör Psaltaren än meer, at han icke föreställer oss the heligas slätta och gemena ord, vtan the alrabästa, som the medh stoor alfwarsamhet, vthi the högsta ärender medh Gudh sielf talat hafwa. Ther medh han vthbreder för oss, icke allenast öfwer theras werck, theras ord; vtan ock theras hierta, samt theras siälars innersta skatt, at wij kunne see grunden och källan til theras ord och gierningar, thet är: them in i hiertat, hwad the hafwa haft för tanckar, huru the hafwa stält och hållet theras hierta i allahanda saker, nödh och fahra. Hwilket the heligas legender och exempel icke giöra kunna, som the heligas werck och vndertekn allena beröma: ty om jagh än hörer af enom, eller seer mång härliga werck, kan jagh likwäl icke weta huru i hans hierta tilstår.

Och såsom jagh mycket hällre wille höra en helig tala, än at see hans werck, så wille jagh mycket hellre see hans hierta och hans siäls skatt, än höra hans ord. Men thet gifwer oss Psaltaren ganska rikeligen på the heliga, at wij kunne wara wisse huru vthi theras hierta tilstår; och huru theras ord hafwa lydt, emot Gudh och hwar man. Ty ens menniskios hierta är såsom ett skep i wilda hafwet, hwilket stormwädret ifrå the fyra werldenes hörn drifwer. Här stöter til, fruchtan och bekymmer för tilstundande fall; ther kommer sorg och ångest, för thet onda som närwarande är: här swäfwer hopp och förmätenhet om tilkommande lycko; ther kommer blåsande säkerhet och frögd af närwarande ägodelar.

Sådana stormwäder the lära enom tala med alfwar; öpna hiertat, och blottat in på grunden: ty then som är stadder i nödh och fruchtan, han talar fast annorledes om olycko, än then som i frögd swäfwer: och hwem som glädie wederfars, han talar och siunger mycket annorledes om frögd, än then som står i fruchtan. Man plägar säija: Thet går intet af hiertat när en sorgfuller leer, eller när en glader gråter: hans hiertans grund står intet öpen, och kommer intet fram.

Hwad är nu thet mästa i Psaltaren, annat än sådana alfwarligit taal i allahanda sådana stormwäder: hwar finner man skiönare ord om frögd än vthi the Lofpsalmer och Tacksäijelsepsalmer? Ther seer tu alla heliga in i hiertat, såsom i en skiön lustig öftagård: ja, såsom in i himmelen, hwilke hiertelig skiön, lustig blomster ther vpgå, om allahanda skiöna och lustiga tanckar; om Gudh och hans wälgierningar.

Twärt om, hwar finner tu diupsinnigare, klagligare, jämmerligare ord om bedröfwelse, än vthi Klagopsalmerna? Ther kant tu åter see the heligas hierta, såsom in i döden, i helwetet; hwilket mörker, hwilken tökn ther är, om allahanda bedröfwelige Gudz wredes vpseende. Altså ock ther the om hopp och fruchtan tala, bruka the ther til sådana ord, at icke någon målare kunde them således afmåla; icke Cicero, eller någon annan medh sin wältalighet beskrifwa.

Och är thet, såsom sagt är, thet bästa, at the sådana ord til Gudh tala, ther af kommer, at vthi thessom ordom är dubbelt lijf och alfwar: ty hwar man eljes talar i sådan fall til menniskior, går thet enom icke så hårdt af hiertat; är icke så lefwande och brinnande; tränger icke heller så hårdt. Ther af är kommet at Psaltaren the heligas book är: och hwar och en, ehuru medh honom tilstår, finner han ther vthi ord eller Psalmer, the honom i hans saak tienlige äro, och så lämpade, såsom the allenast för hans skul woro tijt satte, at han them sielf icke bättre sättia, finna eller önska kunde.

Thetta är ock godt ther til, at när enom sådana ord behaga, och medh honom wäl öfwereens komma, blifwer han ther af wiss, at han är vthi the heligas gemenskap, och at allom heligom är så gånget såsom honom, efter the medh honom siunga samma wisa. Synnerlig, om han the ord således til Gudh tala kan, såsom the talat hafwa, hwilket i trone skee måtte: ty enom ogudachtigom smaka the intet wäl.

Til thet sidsta, är Psaltaren een trygghet och ett wäl förwarat pass, at man alla heliga vthan fahra efterfölja kan. Ty andre exempel och legender om the stumma helgon, föregifwa mång werck, them wij icke kunne efterfölja: men mycket flere gierningar som fahrligit wore at efterfölja, och mästedels vpröra Secter och falska meningar; föra och draga ifrå the heligas gemenskap: Men Psaltaren håller tigh ifrå wilfarelsen, in til the heligas gemenskap: ty han lärer, at tu i glädie, i räddhoga, i hopp och bedröfwelse, skalt thet samma tänckia, och tala thet alle helige tänckt och talat hafwa.

I een summa, wil tu see then heliga Christeliga kyrkian vthmålad, medh sin lifachtiga färga och skapnad, och i en liten figur författad, så tag Psaltaren för tigh, så hafwer tu en skiön, klar och reen spegel, then tigh vthwiser hwad Christenheten är. Ja tu skalt ock ther vthinnan finna tigh sielf, och thet rätta γνῶθι σεαυτὸν, thet är kän tigh sielf: ther til Gudh sielf medh all creatur.

Therföre wilje wij see oss så före, at wij tacke Gudh för sådana ovthsäijeliga gåfwor, och antaga them medh flijt och alfwar; bruke och öfwe, Gudh til lof och ähra, at wij medh wåra otacksamhet icke måge något wärre förtiena. Ty tilförene vthi mörksens tijd, ho som en Psalm hade rätt förstådt, och fått läsa eller höra honom förståndeligen på Swensko, hwilken en stoor skatt hade thet skolat synts wara! och fingo thet doch intet: men nu äro salige the ögon som see thet wij see, och the öron som höra thet wij höre. Och fruchtar man, ja, ty wärr wij see, oss såsom thet gick Judomen i öknene, ther the sade om thet himmelska brödet: wår siäl wämjar widh thenna ringa maten. Men wij skole ock weta, at ther hoos står, huru the wordo plågade, och blefwo döde: och skole taga oss wahra at icke så går ock medh oss. Gudh som är nådenes och barmhertighetenes fader, hielpe oss genom JEsum Christum wår HERra vthi then Heliga Andas kraft, at wandra efter hans heliga lagh och budh; honom ske lof, prijs, ähra och tack, för thenna Swenska Psaltare, och för alla sina otaliga, och ovthsäijeliga wälgierningar ewinnerliga: Amen, Amen.

Såsom Christenhetenes nödhtorfter äro mångahanda; altså äro ock vthi Psaltaren mångahanda slags Psalmer: ty

SOmlige äro Läropsalmer: af hwilkom wij läre rätt känna Gudh, Ps. 67. 95. 96. 114. 136. 145. Gudz son, Ps. 2. 45. 72. Then Heliga Anda, Ps. 33. 51. 104. 139. 143.

Christum til sin Person och ämbete, Presterskap, och rike. 2. 19. 29. 45. 67. 72. 89. 93. 95. 96. 97. 110. 113. 117.

En part vnderwisa oss om Christi pino, Ps. 22. 31. 69. 88. 118. Vpståndelse, Ps. 3. 16. 18. 30. 86. 110. Och himmelsfärd, Ps. 8. 47 68.

Om skapelsen, Ps. 34. 97. 104. 138.

Om synden och döden, Ps. 14. 25. 32. 51. 53. 90. 130.

Om Evangelio och syndernas förlåtelse, Ps. 25. 32. 51. 103. 130.

Om troon på Christum, Ps. 2. 4. 31. 42. 62. 78. 91. 145.

Om goda gierningar, och een san Gudz dyrckan, Ps. 50. 81. 112. 116. För Öfwerheten, Ps. 18. 20. 21. 82. 101. 144. För Huusfäder, Ps. 127. 128.

Om een san boot och bättring, lära oss the siu bättringspsalmer, Ps. 6. 32. 38. 51. 102. 130. 143.

Om Döpelsens Sacramente, Ps. 29. Om HERrans Nattward, Ps. 111.

Om Gudz församling och Predikoämbetet, Ps. 1. 19. 29. 48. 50. 84. 92. 96.

Om Vpståndelsen, och thet ewiga lifwet, Ps. 16. 22. 27. 116.

Somlige äro tacksäijelse Psalmer, til at tacka Gudh för sina gudomeliga wälgierningar.

F
200

ör all tings skapelse, Ps. 104. 136. 139.

För syndernas förlåtelse, och the andeliga gåfwor, Ps. 34. 103. 111. 116. 145. 146. At han hielper sina församling; och the froma vthu fahrligheten, Ps. 9. 18. 23. 33. 34. 46. 66. 92. 107. 118. 124. 125. 129. Vthu sjukdom. 6. 30.

För the wälgierningar som Israels barnom wederfarne äro, Ps. 78. 114. 106. 136.

För Messie rike, Evangelij kundskap, och sins församlings beskydd, Ps. 45. 47. 98. 100. 118. 138. 145. 146. 148. 149.

För fruchtene på jordene, Ps. 65. 85.

En part äro Frögdesånger.

Ö
200

Fwer Christi segerwinning, Ps. 68. 118. 149.

Öfwer Christi brudh, Ps. 45.



Denna text är inte fullständig. Om du har tillgång till texten kan du hjälpa Wikisource genom att fylla i mer

1. Psalm.[redigera]

THenne Psalm är en ingång, och ett företaal på hela Psaltaren, som lärer hwar vthinnan then rätta saligheten står; och hwilke som gudfruchtige eller ogudachtige äro, v. 1. The gudfruchtigas lägenhet liknar han widh ett trä planterat widh watubäcker, v. 3. The ogudachtigas, medh agnar, som wädret bortförer, v. 4. Therföre hafwer HERren the gudfruchtiga kär: men the ogudachtige skola ewinnerliga förgås, v. 6.

SÄll är then, som icke wandrar vthi the ogudachtigas rådh, och icke träder in vppå the syndares wägh; eij heller sitter ther the bespottare sittia.

2. Vtan hafwer lust til HERrans lagh, och talar om hans lagh både dagh och natt.

3. Han är såsom ett trä planterat widh watubäcker, hwilket sina frucht bär i sinom tijd, och thes lööf förfalna intet: och hwad han giör, thet lyckas wäl.

4. MEn the ogudachtige äro icke så; vtan såsom agnar, som wädret bortförer.

5. Therföre blifwa icke the ogudachtige i domenom, eller syndarena i the rättferdigas församling.

6. Ty HERren känner the rättferdigas wägh: men the ogudachtigas wägh förgås.

2. Psalm.[redigera]

THenne Psalm är een härlig prophetia om Christo och hans andeliga rike, hwilket Hedningarna, Konungar, och mycket folk på thet häfftigaste skola sigh emoot sättia, v. 1. Men HERren skal thet ewinnerliga vppehålla, v. 4. Sedan talar han om Christo, och hans Gudomeliga macht, v. 6. Förmanar alla menniskior, at the anamma och hylla honom, v. 10. Så framt the vthi hans wrede icke wilja ewinnerliga förtappade blifwa, v. 12.

HWarföre wredgas Hedningarna, och folcken tala så fåfängt?

2. Konungarna på jordene resa sigh vp; och herrarna rådslå med hwar annan, emot HERran och hans Smorda.

3. Låt oss sönderslita theras boijor; och kasta theras band bort ifrån oss.

4. Men then i himmelen boor begabbar them; och HErren bespottar them.

5. Han skal en gång tala medh them i sine wrede; och medh sine grymhet skal han förskräckia them.

6. MEn jagh hafwer insatt min Konung på mitt helga berg Zion:

7. Jag wil om ett sådant sätt predika, som HERren til migh sagt hafver: tu äst min son, i dagh hafwer jagh födt tigh.

8. Eska af migh, så wil jag gifwa tigh Hedningarna til arfs; och werldenes ändar til egendom.

9. Tu skalt sönderslå them medh jernspiro; såsom leerpottor skal tu sönderkrossa them.

10. SÅ låter nu vnderwisa eder, I Konungar; och låter tuchta eder, I domare på jordene.

11. Tiener HERranom medh fruchtan, och frögder eder medh bäfwande.

12. Hyller Sonen, at han icke förtörnas, och I förgås på wägenom; ty hans wrede skal snart begynna at bränna: men salige äro alle the som trösta på honom.

3. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, ther vthi David, tå han af sin vproriska son Absalom fördrifwen war, klagar öfwer sina många fiendar, v. 1. Ställer them för ögonen Gudz thens Alsmächtigas hielp och närwarelse, v. 3. Blifwer sigh tryggeliga vnder hans beskärm, v. 5. Ropar til HERran om hielp och vndsättning, emot thessa sina fiendar, v. 7.

EN Psalm Davidz, tå han flydde för sin son Absalom.

2. ACk! HERre! huru månge äro mine fiender? Och så månge sättia sigh vp emot migh.

3. Månge säija om mina siäl: Hon hafwer ingen hielp när Gudi. Sela.

4. MEn tu, HERre, äst skölden för migh, och then migh til ähro sätter, och mitt hufwud vprätter.

5. Jagh ropar til HERran medh mine röst, så hörer han migh af sitt helga berg. Sela.

6. Jagh ligger och sofwer, och waknar vp; ty HERren vppehåller migh.

7. Jagh fruchtar migh intet för mång hundrad tusend, the som läggia sigh emot migh alt omkring.

8. Vp, HERre, och hielp migh, min Gudh: ty tu slår alla mina fiendar på kindbenet; och sönderbryter the ogudachtigas tänder.

9. När HERranom finner man hielp; och tin wälsignelse öfwer titt folck. Sela.

4. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, ther vthi David åkallar Gudh om hielp emot the vproriska, v. 2. Straffar them, och förmanar, at the besinna sigh, v. 3. Lärer at rikedomar eller ymnighet är icke thet högsta goda, vtan Gudz barmhertighet, ynnest, och nåde, v. 7. Ther han på sigh tryggelia förlåter, v. 9.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga på strängiaspel.

2. HÖr mig när jagh ropar, mine rättferdighets Gudh; tu som tröster migh i ångest: war migh nådelig, och hör mina böön.

3. I Herrar, huru länge skal min ähra skämd warda? Hwij hafwen I fåfängeligheten så kär, och älsken lögnen? Sela.

4. Besinner doch, at HERren förer sina heliga vnderliga: HERren hörer, när jagh åkallar honom.

5. Warden I wrede, så synder icke: taler medh edor hierta på edra sänger, och bider. Sela.

6. Offrer rättferdighet; och tröster vppå HERran.

7. MÅnge säija: Huru skulle then wisa oss hwad godt är? Men vplyft, HERre, öfwer oss tins ansichtes lius.

8. Tu frögdar mitt hierta, ändoch the andre mycket wijn och korn hafwa.

9. Jagh ligger och sofwer alstinges i frijd: ty allena tu HERre hielper migh, at jagh må säker boo.

5. Psalm.[redigera]

EN Bönepsalm emot alla falska lärare, och ogudachtiga: hwilka han här afmålar medh sina lifliga färgor, beder at Gudh wille honom för them nådeligen bewara, v. 2. Och them förstöra, v. 5. Flyr til Gudz barmhertighet om hielp emot sina fiendar, v. 8. Beder at Gudh wille straffa them för theras ondsko, v. 10. Och wälsignar them som sigh på honom förlåta, v. 12.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga för arfwet.

2. HERre hör min ord; gif acht vppå mitt taal.

3. Gif acht vppå mitt roop, min Konung, och min Gudh; ty iagh wil bedia in för tigh.

4. HERre bittida hör mina röst: bittida wil jagh skicka migh til tigh, och taga ther wahra vppå.

5. Ty tu äst icke then Gudh, hwilkom ett ogudachtigt wäsende behagar: then ther ond är, han blifwer icke för tigh.

6. The stoorordige bestå intet för tin ögon: alla ogierningsmän hatar tu.

7. Ty förgiör the lögnachtiga: HERren hafwer een styggelse widh the blodgiruga och falska.

8. MEn jagh wil gå in i titt huus på tina stora barmhertighet; och tilbedia emot titt helga tempel i tine fruchtan.

9. HERre, led migh i tine rättferdighet, för mina fiendar skul: giör tin wägh rättan för migh.

10. Ty vthi theras mun är intet wist; theras innersta är wedermöda: theras strupe är een öppen graf; medh theras tungor skrymta the.

11. Döm them, Gudh, at the måga falla af sitt vpsåt: drif them vth för theras stora öfwerträdelse skul; ty the äro tigh gensträfwige.

12. Låt glädia sigh alla them som trösta vppå tigh, ewinnerliga lät them frögda sigh; ty tu beskärmar them: låt them i tigh glada wara, som titt namn kärt hafwa.

13. Ty tu, HERre, wälsignar the rättferdiga: tu kröner them medh nåde, såsom medh en sköld.

6. Psalm.[redigera]

EN Bönepsalm, vthi hwilken David medh suckan och tårar bekänner sina många synder, medh hwilka han Gudh så högeligen fortornat hafwer, v. 2. Sedan flyr han til Gudz innerliga barmhertighet om miskund och nåde, v. 3. Frögdar sigh emot sina fiendar, som sade honom wara öfwergifwen af Gudi, v. 9. Och vtlåfwar sanskyldig bättring, v. 11.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga på otta stränger.

2. ACh HERre! straffa migh icke i tine wrede, och näps migh icke i tine grymhet.

3. HERre, war migh nådelig, ty jagh är swagh: hela migh, HERre, ty mine been äro förskräckte.

4. Och min siäl är swårliga förskräckt: ach HERre, huru länge.

5. Wändt tigh, HERre, och vndsätt mina siäl: hielp migh för tina mildghe skul.

6. Ty i döden täncker man intet på tigh: ho wil tacka tigh i helwete?

7. Jagh är så trött af suckande: jagh giör mina säng flytande i hela nattene: och wäter mitt lägre medh mina tårar.

8. Mitt ansichte är förfallet af sorg, och är gammalt wordet: ty jagh warder trängd på alla sidor.

9. WIjker ifrå migh alle ogierningsmän; ty HERren hörer min gråt.

10. HERren hörer mina böön; mina böön anammar HERren.

11. Alle mine fiender komme på skam, och förskräckes swårliga; wände sigh tilbaka, och komme på skam hasteliga.

7. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, medh hwilken David beder emot Simei Jemini son, och andra sina förföljare, v. 2. Önskar sin siäl olycko, så framt han skyldig är, v. 4. Beder at Gudh wille ansee hans oskydlighet, och förhielpa honom til sitt Konungsliga ämbete igen, v. 7. Förmanar sina owänner at the bättra sigh, så framt the wilja vndwika Gudz hämnd och wrede, v.12. Tackar så ändtlig Gudh, och befaller honom sin saak, v.18.

DAvidz oskyldighet, ther han om sång HERranom, för Chus ord skul then Jeminitens.

2. VPpå tigh, HERre, tröstar jagh, min Gudh: hielp migh ifrån alla mina förföljare, och vndsätt migh.

3. At the ickå få mina siäl fatt såsom leijon, och sönderslita henne, efter ingen hielpare är.

4. HERre min Gudh, hafwer jagh sådant giordt; och är orätt i mina händer:

5. Hafwer jag wedergullet them ondt som migh medh frijd läto; eller giordt them skada som mine fiender woro vthan saak.

6. Så förfölje min fiende mina siäl, och få henne fatt; och nedertrampe mitt lijf på markena, och läggie mina ähroi vthi stofft: Sela.

7. STatt vp, HERre, i tine wrede; vphäf tigh öfwer mina fiendars grymhet: och hielp migh åter in i thet ämbete, som tu migh befalt hafwer.

8. At folcket må åter församla sigh til tigh: och för theras skul kom vp igen.

9. HERren är domare öfwer folcken: döm migh, HERre, efter mina rättferdighet och fromhet.

10. Låt på the ogudachtigas ondsko en ända warda, och fordra the rättferdiga: ty tu rättferdige Gudh pröfwar hierta och niurar.

11. MIn sköld är när Gudi, hwilken the rätthiertade hielper.

12. Gudh är en rätt domare; och en Gudh som dageliga botas.

13. Wil man icke omwända sigh, så hafwer han hwässt sitt swärd; och spänt sin boga, och måttar til.

14. Och hafwer lagt ther döelig skått vppå; sina pilar hafwer han tilredt til at förderfwa.

15. Sij, thenne hafwer ondt i sinnet, medh olycko är han hafwandes; men ett feel skal han föda.

16. Han hafwer grafwet ena groop, och kastat ther grant vth; och är i then gropena fallen, som gab giordt hade.

17. Hans olycka skal vppå hans hufwud komma; och hans arghet vppå hans hiessa falla

18. Jagh tackar HERranom för hans rättferdighet skul; och wil lofwa HERrans namn thens alrahögstas.

8. Psalm.[redigera]

DAvid förvndrar sigh öfwer Gudz härliga namn, hwilket igenom spenabarnas mun, thet är, vthan lekamlig macht, genom trona och ordet warder vthspridt, v. 2. Sedan prisar han Gudz namn af skapelsen, v. 4. Af menniskiones återlösning, v. 5. Propheterar så medh thet samma om Christi förnedring, rike, och herradöme öfwer all ting i himmelen och på jordene.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga på Gittith.

2. HERre wår HErre, huru härligit är titt namn i all land, ther man tackar tigh i himmelen.

3. Vthaf vnga barnas och spenabarnas mun, hafwer tu ena macht vprättat, för tina owänner skul; at tu skalt nederläggia owännen, och then hämngiruga.

4. Ty jagh skal see himlarna, tins fingers werck; månan och stiernorna som tu beredt hafwer.

5. HWad är menniskian, at tu täncker på henne? Eller menniskiones son, at tu låter tigh wårda om honom?

6. Tu skalt låta honom en liten tijd af Gudi öfwergifwen warda: men medh ähro och härlighet skalt tu kröna honom.

7. Tu skalt giöra honom til en herra öfwer tina händers werck; all ting hafwer tu vnder hans fötter lagt:

8. Fåår och fää altsamman; wildiuren ock så ther til:

9. Foglarna vnder himmelen; och fiskarna i hafwet, och hwad i hafwena går.

10. HERre wår HErre, huru härligit är titt namn i all land.

9. Psalm.[redigera]

ÄR een tacksäijelse, för then seger Gudh honom emot sina fiendar gifwit hafwer, v. 2. Nemliga Gudh, som hielper the förtryckta, och nederlägger the ogudachtiga, v. 5. En rättferdig domare, och alla gudfruchtigas tilflycht, v. 8. Sedan beder han at Gudh wille hielpa honom ifrån andra fiendar, af hwilkan han högeliga trängd warder, v. 14. På thet han må prisa honom therföre, v. 15. Besynnerlig för hans rättferdighet emot the ogudachtiga, v. 17. Önskar at Gudh wille bewisa sin macht emot them, på thet the må kunna besinna at the äro menniskior, v. 18.

EN Psalm Davidz, om then skiöna vngdomen til at föresiunga.

2. JAgh tackar HERranom af alt hierta, och förtäljer all tin vnder.

3. Jagh frögdar migh, och är gladh i tigh; och lofwar titt namn, tu Alrahögste.

4. At tu mina owänner tilbaka drifwit hafwer: the äro fallne och förgångne för tigh.

5. Ty tu drifwer min rätt och min saak: tu sitter på stolen en rätt domare.

6. Tu straffar Hedningarna, och förgiör the ogudachtiga: theras namn vthskrapar tu til ewig tijd.

7. Fiendarnas swärd hafwa en ända; städerna hafwer tu omstört: theras åminnelse är förgången medh them.

8. Men HERren blifwer ewinnerliga: sin stool hafwer han beredt til doms.

9. Och han skal döma jordenes kretz rätt; och regera folcket rättsinneliga.

10. Och HERen är thens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene:

11. Therföre hoppas til tigh the som titt namn känna; ty tu förlåter icke them som sökia tigh, HERre.

12. Lofwer HERran, then i Zion boor: förkunner ibland folcken hans werck.

13. Ty han kommer ihogh, och frågar efter theras blodh: han förgäter icke the fattigas roop.

14. HERre, war migh nådelig: se til mitt elände ibland owänner, tu som vphäfwer migh vthu dödsens portom:

15. På thet jagh skal förtälja all tin prijs vthi dottrenes Zions portom: at jagh öfwer tina hielp gladh wara må.

16. Hedningarna äro försänckte vthi the groop som the tilredt hade: theras foot är fången i nätet som the vpstält hade.

17. Så förnimmer man at HERren skaffar rätt: then ogudachtige är besnärd vthi sina händers werck, genom ordet. Sela.

18. ACh at the ogudachtige til helwetet wände worde, och alle Hedningar som Gudh färgäta.

19. Ty han skal icke så alstinges förgäta then fattiga: och the eländas hopp skal icke förtappat warda ewinnerliga.

20. HERre, statt vp, at menniskiorna icke få öfwerhandena: låt alla Hedningar för tigh dömda warda.

21. Gif them, HERre, en mästare, at Hedningarna måga förnimma, at the menniskior äro. Sela!

10. Psalm.[redigera]

ÄR en bitter klagan öfwer tyranner, församlingenes fiendar, och theras listiga anslag emog Gudz folck, v. 1. Sedan afmålar han theras ondsko medh alla sina färgor, v. 3. Beder Gudh, han wille frälsa the gudfruchtiga, som vthan skuld förtryckte warda, v. 12. Och efter sin rättferdighet straffa the ogudachtiga, och them til intet giöra, v. 15.

HERre, hwij träder tu så långt ifrå? Fördöljer tigh i nödenes tijd?

2. Så länge then ogudachtige öfwerhandena hafwer, måste then elände lida: the hålla medh hwar annan, och vptänckia arga list.

3. Ty then ogudachtige berömer sigh af sitt sielfswåld: och then giruge wälsignar sigh, och lastar HERran.

4. Then ogudachtige är så stålt och wredh, at han frågar efter ingen: vthi alla sina tanckar håller han Gudh för intet.

5. Han håller fram medh thet han före hafwer: tine domar äro fierran ifrå honom: han handlar högmodeliga medh alla sina fiendar.

6. Han säger i sitt hierta: Jagh warder aldrig omstött: thet skal ingen nödh hafwa i ewig tijd.

7. Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägerij; hans tunga kommer mödo och arbete åstadh.

8. Han sitter i försåt i gårdomen: han dräper the oskyldiga hemliga: hans ögon wachta efter the fattiga.

9. Han wachtar i hemlig rum såsom ett leijon i kulone; han wachtar efter at han må gripa then elända: och han griper honom, tå han drager honom i sitt nät.

10. Han förkrossar och nedertrycker, och til jordena slår then fattiga medh wåld.

11. Han säger i sitt hierta: Gudh hafwer förgätet thet: han hafwer bortdolt sitt ansichte, han seer thet aldrig.

12. STatt vp, HERre Gudh; vphäf tina hand: förgät icke then elända.

13. Hwij skal then ogudachtige försmäda Gudh, och i sitt hierta säija; Tu skiöter ther intet om?

14. Tu seer thet ju: förty tu skådar wedermödo och jämmer, thet står i tina händer: the fattige befalla thet tigh; tu äst the faderlösas hielpare.

15. Bryt sönder thens ogudachtigas arm, och besök thet onda; så skal man hans ogudachtiga wäsende intet meer finna.

16. HERren är Konung altid och ewinnerliga: Hedningarna måste förgås vthu hans land.

17. The fattigas trängtan hörer tu, HERre; theras hierta är wisst, at titt öra achtar ther vppå:

18. At tu skaffar them faderlösa och fattiga rätt; at menniskian icke meer skal högmodas på jordene.

11. Psalm.[redigera]

ÄR en Tröstpsalm, medh hwilken han låter förnimma, sigh icke wilja mera fly för Sauls wåld och tyrannij: efter som en part styrckte honom, v. 1. Medan Gudh är rättferdig, alsmächtig, och en hiertans ransakare, och seer på alla menniskiors tanckar och anslag, v. 4. Förmår förhindra the ogudachtiga, och beskydda the froma, v. 6.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga. Jagh förtröstar på HERran: huru säijen I tå til mina siäl, at hon skal flyga såsom en fogel på edro berge?

2. Ty sij, the ogudachtige spänna bogan, och läggia sina pilar på strängen, til at ther medh hemliga skiuta the froma.

3. Ty the sönderrifwa grunden; hwad skulle then rättferdige vthrätta?

4. HERren är i sitt helga tempel; HERrans stool är i himmelen: hans ögon see ther vppå; hans ögnahwarf pröfwa menniskiors barn.

5. HERren pröfwar then rättferdiga: hans siäl hatar then ogudachtiga, och them ther gierna orätt bruka.

6. Han skal låta regna öfwer the ogudachtiga liungande, eld och swafwel; och skal gifwa them owäder til löna.

7. HERren är rättferdig, och hafwer rätthetena kär: therföre at theras ansichte skådar vppå thet rätt är.

12. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, at efter the rättsinnige äro fåå, v. 2. Och the ogudachtige och otrogne äro månge, v. 3. Gudh wille therföre vthrota alla skrymtare och tyranner, v. 4. Och efter sitt löfte hielpa the förtryckta, v. 6. Bewara sitt ord reent och oförfalskat, v. 7. Låter så förnimma huru skadelige the äro, v.9.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga på otta stränger.

2. HIelp HERre; the helige äro förminskade: och the trogne äro fåå ibland menniskiors barn.

3. Then ene talar medh then andra onyttig ting; och skrymta, och lära vthaf oens hierta.

4. HERren vthrote alt skrymterij, och the tungo som stoor ord talar.

5. The ther säija: Wår tunga skal hafwa öfwerhandena; oss bör tala; ho är wår herre?

6. EFter nu the elände förtryckte warda, och the fattige sucka, wil jagh vp, säger HERren: Jagh wil skaffa en hielp, at man frimodeliga lära skal.

7. HERrans taal är klart såsom genomlutrat silfwer i enom leerdägel, bepröfwat siu resor.

8. Tu HERre, bewara them och förwara oss för thetta slächtet til ewig tijd.

9. Ty thet warder allestäds fullt medh ogudachtiga, ther sådana löst folck ibland menniskiorna rådande är.

13. Psalm.[redigera]

DAvid stadder vthi alsomstörsta hiertans ångest, klagar bitterliga at han är af Gudi öfwergifwen, v. 2. Åkallar så Gudh om hielp, på thet, han icke måtte blifwa borto i sin bedröfwelse, sinom owännom til glädie, v. 4. Frögdar sigh i trone, at han är böönhörd, och vthlåfwar sigh wilja blifwa Gudi therföre tacksam, v. 6.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERre, huru länge wilt tu så platt förgäta migh? Huru länge fördöljer tu titt ansichte för migh?

3. Huru länge skal jagh sörja i mine siäl, och ängslas i mitt hierta dagliga? Huru länge skal min owän förhäfwa sigh öfwer migh?

4. SKåda doch, och hör migh, HERre min Gudh: vplys min ögon, at jagh icke bortsomnar i dödenom.

5. At min owän icke skal beröma sigh, at han är migh öfwermächtig worden; och mine motståndare glädia sigh, at jagh nedre ligger.

6. MEn jagh tröstar ther vppå, at tu så nådeliga äst: mitt hierta gläder sigh, at tu så gierna hielper. Jagh wil siunga HERranom, at han så wäl emot migh giör.

14. Psalm.[redigera]

ÄR en innerlig klagan öfwer menniskiones förderfwade natur, så at somlige framhärda som dårar vthi Epicurisk säkerhet och Gudz föracht, v. 1. Hwilket han bewiser af Gudz eget witnesbyrd, som ransakar hiertan, v. 2. Hotar them som HERran förachta, och hans heliga förfölja, medh Gudz hämnd och wrede, v. 4. Önskar hierteligen at Christus then vthlåfwade Messias må komma, sitt folck til förlossning, v. 7.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga. The dårar säija i sitt hierta: Thet är ingen Gudh til: the doga intet, och äro en styggelse medh sitt wäsende; thet är ingen som wäl giör.

2. HERren såg af himmelen vppå menniskiors barn, at han see skulle om ther någor förståndig wore, och efter Gudh frågade.

3. Men the äro alla afwekne, och allesammans odogse? Thet är ingen som wäl giör, ja icke en.

4. WIl tå ingen af the ogierningsmän thet märckia; the som mitt folck vpfräta, på thet the måga föda sigh: men HERran åkalla the intet.

5. Ther fruchta the sigh: men Gudh är när the rättferdigas slächte.

6. I Skämmen then fattigas rådh: men Gudh är hans tröst.

7. Ach! at hielpen af Zion öfwer Israel komme, och HERren sitt fångna folck förlossade: så skulle Jacob gladh wara, och Israel frögda sigh.

15. Psalm.[redigera]

ÄR en Läropsalm, som beskrifwer hwilke the rätte och lefwande Gudz församlings ledamoter äro, v. 1. Nemliga, the som genom een san troo på Christum beflita sigh om ett gudfruchtigt, rättferdigt, och obesmittat lefwerne, både efter then förra och andra taflan, och så bewisa sin troo medh kärleks gierningar emot sin nästa; och låfwar them en ewig lön, v. 2.

EN Psalm Davidz. HERre ho skall boo i tine hyddo? Ho skal blifwa på titt heliga berg?

2. THen som wandrar vthan wanck; och giör rätt, och talar sanningen af hiertat.

3. Then medh sine tungo icke förtalar, och icke giör sin nästa ondt, och sin nästa icke skämmer.

4. Then som the ogudachtiga för intet achtar; men them som HERran fruchta ährar han: then som sinom nästa swär, och håller thet.

5. THen som icke gifwer sina penningar på ocker; och tager icke skäncker öfwer then oskyldiga. Then thet giör, han skal blifwa widh sigh ewinnerliga.

16. Psalm.[redigera]

EEn Prophetia om Christi pino och vpståndelse; ther David vthi Christi person, åkallar Gudz barmhertighet, och låfwar HERranom tacksäijelse, v. 1. Nemliga sigh wilja giöra them heligom godt; hata afgudadyrckare, v. 3. Beder Gudh, som är een källa och vhrsprung til alt godt, at han wille honom vthi sitt lidande, begrafning och vpståndelse nådeliga bewara, v. 5. Så skal han giöra honom tacksäijelse, både i thetta och thet tilkommande lifwet, v. 11.

ETt gyldene Klenodium Davidz. Bewara migh, Gudh; förty jagh tröstar vppå tigh.

2. Jagh hafwer sagt til HERran: tu äst ju HErren; jagh måste för tina skul lida:

3. För the heliga som på jordene äro, och för the härliga, til them hafwer jagh alt mitt behagh.

4. Men the som efter en annan löpa, skola stoor bedröfwelse hafwa: jagh wil icke offra theras drickoffer medh blodh, eller föra theras hamn i minom mun.

5. MEn HERren är mitt godz och min deel: tu vppehåller min arfwedeel.

6. Lotten är migh fallen i thet lustiga; migh är en skiön arfwedeel tilfallen.

7. Jagh låfwar HERran then migh rådh gifwit hafwer: tuchta migh ock så mine niurar om nattena.

8. Jagh hafwer HERran för ögon altid: ty han är migh på högra handene; therföre skal jagh wäl blifwa widh migh.

9. Therföre gläder sigh mitt hierta, och min ähra är gladh, och mitt kött skal säkert liggia.

10. Ty tu skalt icke låta mina siäl vthi helwete; och icke tilstädia at tin Helige seer förgängelse.

11. Tu kungiör migh wägen til lifwet: för tigh är glädie tilfyllest, och lustigt wäsende på tine högra hand ewinnerliga.

17. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, ther vthi David beder at then rättwise Gudh wille bära witnesbörd om hans oskyldighet, i the saker hans fiender honom tilmäla, v. 1. Bekänner sigh ledsagas av HERrans ord, v. 4. Och beder att han wille bewara honom såsom sin ögnasteen, vnder sina wingars skugga, v. 5. Klagar öfwer the ogudachtigas vppenbara wåld, så ock hemliga practiker, v. 9. Beskrifwer så theras ostadiga framgång här i werldene; och the gudfruchtigas oförgängeliga salighet, v. 14.

EEn Böön Davidz. HERre, hör rätthetena; gif acht vppå mitt roop, förnim mina böön, then icke vthaf en falsk mun går.

2. Tala tu i mine saak; och se tu vppå hwad rätt är.

3. Tu pröfwar mitt hierta, och besöker thet om nattena, och ransakar migh, och finner intet: jagh hafwer satt migh före före, at min mun icke öfwerträda skal.

4. Jagh förwarar migh i tina läppars orde, för menniskiors gierningar på mordarens wägh.

5. Behålt min gång på tinom stigom, at min stegh icke slinta.

6. Jagh ropar til tigh, at tu Gudh wille höra migh: bög tin öron til migh, hör mitt taal.

7. Bewisa tina vnderliga godhet, tu theras Fräslare som trösta vppå tigh, emot them som sigh emot tina högra hand sättia.

8. Bewara migh såsom en ögnasteen; beskärma migh vnder tina wingars skugga:

9. FÖr the ogudachtiga som migh förhärja; för mina owänner som efter mina siäl stå alt omkring.

10. Theras fete hålla tilsamman: the tala medh sin mun stoor ord.

11. Hwar wij gå, så äro the kring om oss; sina ögon ställa the ther efter, at the måga slå oss til jordena.

12. Såsom ett leijon som roof begärar; såsom ett vngt leijon som i kulone sitter.

13. HERre, statt vp, öfwerfall honom, och nederslå honom: vndsätt mina siäl ifrå the ogudachtiga, medh titt swärd:

14. Ifrå tine handz menniskiom, HERre, ifrå thenne werldenes menniskiom: hwilka sin deel hafwa medan the lefwa; them tu buken fyller medh tina håfwor: the ther barn nogh hafwa; och låta sina återlefwor sinom barnom.

15. Men jagh wil skåda titt ansichte i rättferdighet: jagh wil mätt warda, när jagh vpwakar efter titt beläte.

18. Psalm.[redigera]

ÄR een besynnerlig tacksäijelse, ther vthi David så innerliga prisar HERran, som honom hafwer förlossat ifrån alla sina fiendar, v. 2. Förtäljer, af hwilka farligheter, och genom hwad medel Gudh honom hulpit hafwer, v. 5. Sedan beskrifwer han Gudz wrede och kraft til at hämnas, vnder the orden damb, liungeld, toordön, hagel, jordbäfningar, v. 8. Berömer sigh af sin oskyldighet och rättferdiga saak, hwilken omsider winnit hafwer, v. 21. Vpräknar så the stora och många wälgierningar Gudh honom bewist hafwer, och särdeles at han gifwer honom modh och hierta til at kriga, och winna seger öfwer fienderna, v. 33. För alt thetta lofwar han HERran, v. 47.

EN Psalm til att föresiunga, Davidz HERrans tienares, hwilken thenna wisos ord talade til HERran, på then tijd HERren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand.

2. OCh sade: Hierteliga kär hafwer jagh tigh, HERre min starckhet:

3. HERre min klippa, min borg, min förlossare: min Gudh, min tröst, then jagh migh widh håller: min sköld, och mins salighets horn, och mitt beskydd.

4. Jagh wil lofwa och åkalla HERran: så blifwer jagh ifrå mina owänner förlöst.

5. Ty dödsens hand hafwa omfattat migh; och dödsens snaror öfwerfallet migh.

6. Helwetes hand hafwa omfattat migh; och dödsens snaror öfwerfallet migh.

7. När jagh är i ångest, så åkallar jagh HERran, och ropar til min Gudh: så hörer han mina röst af sitt tempel; och mitt roop kommer för honom til hans öron.

8. Jorden bäfwade och gaf sigh; och bergens grundwalar rördes och bäfwade, tå han wredh war.

9. Damb gick vp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så at thet liungade ther af.

10. Han bögde himmelen, och foor neder; och mörker war vnder hans fötter.

11. Och han foor vppå Cherub, och flög: han swäfde på wädrens wingar.

12. Hans tiäll omkring honom war mörker, och swart tiockt moln, ther han inne fördold war.

13. Af skenet för honom delte sigh skyyn, medh hagel och liungande.

14. Och HERren dundrade i himmelen; och then Högste lät sitt dunder vth medh hagel och liungande:

15. Han skiöt sina skott, och förströdde them; han lät fast liunga, och förskräckte them.

16. Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, HERRE, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.

17. Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.

18. Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;

19. De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och HERREN vardt min tröst.

20. Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.

21. HERREN gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.

22. Ty jag håller HERRANS vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.

23. Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.

24. Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.

25. Derföre vedergäller mig H ERREN, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.

26. Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;

27. Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.

28. Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.

29. Ty du upplyser mina lykto; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljust.

30. Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.

31. Guds vägar äro utan vank; HERRANS tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.

32. Ty ho är en Gud, utan HERREN; eller en starker, utan vår Gud?

33. Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.

34. Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.

35. Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.

36. Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.

37. Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.

38. Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.

39. Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.

40. Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.

41. Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.

42. De ropa, men der är ingen hjelpare: till HERRAN, men han svarar dem intet.

43. Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.

44. Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.

45. Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.

46. De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.

47. HERREN lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.

48. Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;

49. Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.

50. Derföre vill jag tacka dig, HERRE, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;

51. Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.

19. Psalm.[redigera]

ÄR een Prophetia om Evangelio, som skal predikas öfwer hela werldena, v. 2. Och vthi allahanda tungomål, v. 4. Och lika som solen skiner allestädes, wärmer och wederqwecker all ting, v. 5. Altså skal Evanelij lära allestädes vplysa, lära, trösta, luttra och rena hiertan, v. 8. Sedan beder David om syndernas förlåtese, och at hans böön må täckias Gudi, v. 15.

EN Psalm Davidz til at föresiunga.

2. HImlarna förtälja Gudz ähro; och fästet förkunna hans händers werck.

3. En dagh säger thet them andra; och een natt kungiör thet the andro.

4. Intet måhl eller taal är, ther man theras röst icke hörer.

5. Theras snöre går vth i all land, och theras taal in til werldenes ändar: han hafwer giordt solene ena hyddo i them.

6. Och hon går vth såsom en brudgumme vthu inom kammar; och frögdar sigh såsom en hielte til at löpa wägen.

7. Hon går vp widh himmelens ända; och löper omkring åter til samma ändan: och intet blifwer för hennes heta förkyylt.

8. HERrans lagh är vthan wanck, och wederqwecker siälarna: HERrans witnesbyrd är wisst, och giör the enfaldiga wisa.

9. HERrans befalningar äro rätta, och frögda hiertat: HERrans budh äro klar, och vplysa ögonen.

10. HERrans fruchtan är reen, och blifwer ewinnerliga: HERrans rätter äro sanne, allesamman rättferdige.

11. The äro kosteligare än guld, och mycket fijnt guld; the äro sötare än hannog, och hannogs kaka.

12. Ock warder tin tjenare igenom them förmanad: och then them håller, han hafwer stoor löön.

13. HO kan märckia huru ofta han bryter? Förlåt migh mina hemliga brister.

14. Bewara ock tin tienare för the stålta, at the icke få råda öfwer migh: så blifwer jagh vthan wanck, och oskyldig för stoor missgierning.

15. Låt tigh täckias mins muns taal, och mins hiertans tanckar för tigh; HERre min tröst, och min förlossare.

20. Psalm.[redigera]

ÄR en kostelig Psalm, full medh lyckönskan, ther vthi frome vndersåter bedia for sin Konung och Öfwerhet, tå han hafwer sigh krijg påtagit; styrckia honom i sitt företagande, och önska Gudh wille honom bönhöra, beskydda, gifwa lycko och seger emot fienderna, v. 2. Försäkra honom, at han medh seger skal igenkomma, medan han icke, som hans fiender förlåter sigh på wagnar och hästar, vtan på HERrans namn, v. 7.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERren höre tigh i nödene: Jacobs Gudz namn beskydde tigh.

3. Han sände tigh hielp af helgedomenom; och styrcke tigh vthaf Zion.

4. Han täncke vppå all tin spijsoffer; och tin bränneoffer ware feet. Sela.

5. Han gifwe tigh hwad titt hierta begärar; och fullborde all tin anslag.

6. Wij frögde oss at tu oss hielper: och i wår Gudz namn rese wij baneret vp: HERren fulborde alla tina böner.

7. NU märcker jagh, at HERren hielper sin smorda, och hörer honom i sinom helga himmel: hans högra hand hielper wäldeliga.

8. The andra förlåta sigh på wagnar och hästar: men wij täncke på HERrans wår Gudz namn.

9. The äro nederstötte, och fallne; men wij stå vprätte.

10. Hielp HERre: Konungen höre oss, när wij rope.

21. Psalm.[redigera]

ÄR een prophetia om Christi Konungarike, at thet skal för Gudh ewinnerliga blifwa, och winna seger öfwer alla sina fiendar, v. 1. Här emot skal thet Judeska riket, som Christum och hans rike förföljer, förstörde och i grund förderfwat warda, v. 9. Wäcker så Gudh vp til hämnd; och tilsäger honom tacksäijelse, v. 14.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga.

2. HERre, Konungen frögdar sig i tine kraft; och huru ganska gladh är han af tine hielp!

3. Tu gifwer honom hans hiertas önskan; och förwägrar intet hwad hans mun beder. Sela.

4. Ty tu öfwerskuddar honom medh godh wälsignelse: tu sätter ena gyldene krono vppå hans hufwud.

5. Han beder tigh om lijf; så gifwer tu honom ett långt lijf, altid och ewinnerliga.

6. Han hafwer stora åhro af tine hielp; tu lägger lof och prydelse vppå honom.

7. Ty tu sätter honom til een wälsignelse ewinnerliga: tu frögdar honom meddh tins anletes frögd.

8. Ty Konungen hoppas vppå HERran; och skal igenom thens Högstas godhet fast blifwa.

9. TIn hand skal finna alla tina fiendar; tin högra hand skal finna them som tigh hata.

10. Tu skalt giöra them såsom en glödande vgn, när tu ther til seer: HERren skal vpsluka them i sine wrede; elden skal vpfräta them.

11. Theras frucht skalt tu förgiöra vthaf jordene; och theras sädh ifrå menniskiors barn.

12. Ty de tänkte att göra dig ondt, och togo de råd före, som de icke fullborda kunde.

13. Ty du skall göra dem till skuldror; med dina strängar skall du emot deras anlete skjuta.

14. HERRE, upphöj dig i dine kraft; så vilje vi sjunga och lofva dina magt.

22. Psalm.[redigera]

EEn ganska härlig prophetia om Christi pino, dödh och vpståndelse: ther vthi David införer Christum medh the samma ord, som han många hundrade åhr ther efter talade på korset; klagade sigh wara af Gudi plat öfwergifwen, v. 2. Säger at fäderna äro wordne bönhörde: men han är vnder allas försmädelse fölåten, v. 5. Vprättar sig åter medh förtröstan, påminnandes Gudh sina förra wälgerningar, v. 10. Klagar öfwer sina fiendars grymhet, och sina odrägeliga plågor, v. 13. Åkallar Gudh om hielp, v. 20. Vthlåfwar tacksäijelse, och förmanar alla gudfruchtiga til thet samma, v. 23. Sedan propheterar han om Christi rike och församling, som af Judar och Hedningar genom Evangelij läro öfwer hela werlden skulle församlade warda, v. 27.

EN Psalm Davidz, til at föresiunga om Hindena som bittida jagad warder.

2. Min Gudh, min Gudh, whij hafwer tu öfwergifwit migh? Jag ryter; men min hielp är fjerran.

3. Min Gudh, om dagen ropar jagh, så swarar tu intet: och om nattena tiger jagh ock intet.

4. Men tu äst helig, tu som boor ibland Israels lof.

5. Wåre fäder hoppades vppå tigh; och tå the hoppades, halp tu them vth.

6. Til tigh ropade the, och wordo hulpne: the hoppades på tigh, och wordo icke til skam.

7. Men jagh är en matk och icke menniskia; menniskiors gabberij, och folcks förachtelse.

8. Alle the som migh see bespotta migh; gapa vp medh munnen, och rista hufwudet.

9. Han klage thet HERranom, han hielpe honom vth; och vndsättie honom, om han hafwer lust til honom.

10. TY tu hafwer dragit migh vthu mitt moderlif; och wast min tröst tå jagh än på mine moders bröst låg.

11. På dig är jag kastad utaf moderlifvet; du äst min Gud, allt ifrå mine moders lif.

12. Var icke långt ifrå mig; ty ångest är hardt när; ty här är ingen hjelpare.

13. Store stutar hafva belagt mig; fete oxar hafva omhvärft mig.

14. De uppgapa med sin mun emot mig, såsom ett glupande och rytande lejon.

15. Jag är utgjuten såsom vatten; all min ben hafva skiljts åt; mitt hjerta i mitt lif är såsom ett smält vax.

16. Mina krafter äro borttorkade, såsom ett stycke af en potto; och min tunga lådar vid min gom, och du lägger mig uti dödsens stoft.

17. Ty hundar hafva kringhvärft mig, och de ondas rote hafver ställt sig omkring mig; mina händer och fötter hafva de genomborrat.

18. Jag måtte tälja all min ben; men de skåda och se sin lust på mig.

19. De byta min kläder emellan sig, och kasta lott om min klädnad.

20. Men du, H ERRE, var icke fjerran; min starkhet, skynda dig till att hjelpa mig.

21. Fria mina själ ifrå svärdet, mina ensamma ifrå hundarna.

22. Hjelp mig utu lejonens mun, och fria mig ifrån enhörningarna.

23. Jag vill predika ditt Namn minom brödrom; jag vill prisa dig i församlingene.

24. Lofver H ERRAN, I som frukten honom; honom äre all Jacobs säd, och honom vörde all Israels säd.

25. Ty han hafver icke föraktat eller försmått dens fattiga eländhet; och icke förskylt sitt ansigte för honom; och då han ropade till honom, hörde han det.

26. Dig vill jag prisa, uti den stora församlingene; jag vill betala mitt löfte inför dem som frukta honom.

27. De elände skola äta, att de mätte varda; och de som efter HERRAN fråga, skola prisa honom; edart hjerta skall lefva evinnerliga.

28. Tänke derpå alla verldenes ändar, och omvände sig till H ERRAN; och alla Hedningars slägter tillbedje för honom.

29. HERREN hafver ett rike, och han råder ibland Hedningarna.

30. Alle fete på jordene skola äta, och tillbedja; för honom skola knäböja alle de som i stoft ligga, och de der med bekymmer lefva.

31. Han skall få ena säd, den honom tjenar; om Herran skall man förkunna intill barnabarn.

32. De skola, komma och predika hans rättfärdighet de folke, som födas skall, att han det gör.

23. Psalm.[redigera]

DAvid prisar Gudh som är then rätte herden, v. 1. Han förer siälen i hälsosam beet; och wederqwecker henne medh friskt watn, v. 2. Beskyddar henne vthi all bedröfwelse, och i sielfwa döden, v. 4. Sedan är han ock then rätte wården, som föder honom medh then hälsosamma spisen; smörjer hans hufwud medh then Heliga Andas oljo, v. 5. Och skal låta honom öfwerflöda medh all andelig och lekamelig wälsignelse, v. 6.

EN Psalm Davidz. HERren är min herde, migh skal intet fattas.

2. Han föder migh på een gröön äng; och förer migh til friskt watn.

3. Han wederqwecker mina siäl: han förer migh in på rätta wägen för sitt namn skul.

4. Och om jagh än wandrade i enom mörckom daal, fruchtade jagh intet ondt; ty tu äst när migh; tin käpp och staf trösta migh.

5. Tu bereder til migh ett bord emot mina fiendar: tu smörjer mitt hufwud medh oljo, och inskäncker fullt för migh.

6. GOdhet och barmhertighet skola följa migh i alla mina lifsdagar: och jagh skal blifwa i HERrans huus ewinnerliga.

24. Psalm.[redigera]

ÄR een prophetia om Christi rike, som skal vprättat warda öfwer hela jordenes krets, v. 1. Sedan gifwer han tilkänna genom ett samtaal, hwilke som äro the rätte lemmar i Christi församling, v. 3. Förmanar så twänne resor all Öfwerhet, at the skola vplåta portarna för Christo, och låta honom inrida medh sitt nådefulla rike, v. 7.

EN Psalm Davidz. Jorden är HERrans, och hwad ther vthi är; jordenes krets, och hwad ther på boor.

2. Ty han hafwer grundat henne på hafwena; och på floderna beredt henne.

3. HO skal gå vppå HERrans berg? Och ho kan stå i hans helga rum?

4. Then oskyldiga händer hafwer, och reenhiertad är; then eij lust hafwer til löösachtiga läro, och swär icke falskeliga.

5. Han skal vndfå wälsignelse af HERranom, och rättferdighet af sins hälsos Gudh.

6. Thetta är then slächt som efter honom frågar, then titt ansichte, Jacob, söker. Sela.

7. GIörer portarna wida, och dörarna i werldene höga, at ährones Konung må draga ther in.

8. Hvilken är den samme ärones Konung? Det är HERREN, stark och mägtig, HERREN mägtig i strid.

9. Görer portarna vida, och dörrarna i verldene höga, att ärones Konung må draga derin.

10. Hvilken är den samme ärones Konung? Det är HERREN Zebaoth; han är ärones Konung. Sela.

25. Psalm.[redigera]

ÄR en Bönepsalm, ther vthi Propheten beder at Gudh, efter som hans stora förtröstning är, wille förlåta honom alla sina synder, och bewara honom för all skam och olycko, v. 1. Sedan talar han om Gudz barmhertighet och sanning, v. 6. Om the gudfruchtigas wälsignelse, v. 12. Beder Gudh å nyo vnder sin eländighet och bedröfwelse, v. 15. Emot sina fiendars ondsko, v. 19. Wiser sin oskyldighet, v. 21. Och befaller så Gudi sin hela församling, v. 22.

EN Psalm Davidz. Efter tigh, HERre, längtar jagh.

2. Min Gudh, jagh hoppas vppå tigh, låt migh icke komma på skam; at mine owänner icke skola glädia sigh öfwer migh.

3. Ty ingen kommer på skam then tigh förbidar: men the löse förachtare komma på skam.

4. HERre, wisa migh tina wägar, och lär migh tina stigar.

5. Led migh i tine sanning, och lär migh; ty tu äst then Gudh som migh hielper; dagliga förbidar jagh tigh.

6. Tänck, HERre, på tina barmhertighet, och vppå tina godhet; then af werldenes begynnelse warit hafwer.

7. Tänck icke vppå mins vngdoms synder, och min öfwerträdelse: men tänck vppå migh efter tina barmhertighet, för tina godhet skul, HERre.

8. HERREN är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.

9. Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.

10. Alle HERRANS vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.

11. För ditt Namns skull, HERRE, var mine missgerning nådelig, den stor är.

12. Hvilken är den der fruktar HERRAN, han skall lära honom den bästa vägen.

13. Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.

14. HERRANS hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.

15. Mine ögon se alltid till HERRAN; ty han skall taga min fot utu nätet.

16. Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.

17. Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.

18. Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.

19. Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.

20. Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.

21. Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.

22. Gud löse Israel utaf allo sine nöd.

26. Psalm.[redigera]

Om en rätt saks befordran.

EN Psalm Davidz. HERre, skaffa migh rätt, ty jagh är oskyldig: jag hoppas på HERran; therföre skal jagh icke falla.

2. Pröfwa migh, HERre, och försök migh; ransaka mina niurar och mitt hierta.

3. Ty tin godhet är för min ögon; och jagh wandrar i tine sanning.

4. Jagh sitter icke när the fåfänga menniskior; och hafwer icke omgängelse medh the falska.

5. Jagh hatar the ondas församling; och sitter icke när the ogudachtiga.

6. Jag tvår mina händer med oskyldighet, och håller mig, HERRE, intill ditt altare;

7. Der man hörer tacksägelses röst, och der man predikar all din under.

8. HERRE, jag hafver dins hus boning kär, och det rum der din ära bor.

9. Ryck icke mina själ bort med syndarena, eller mitt lif med de blodgiruga;

10. Hvilke omgå med arga list, och taga gerna gåfvor.

11. Men jag vandrar oskyldeliga; förlös mig, och var mig nådelig.

12. Min fot går rätt; i församlingene vill jag lofva dig, HERRE.

27. Psalm.[redigera]

ÄR en Tröstpsalm; at efter Gudh är wårt lius och wårt lijfz kraft, v. 1. Therföre skole wij icke fruchta för någon, ehuru stoor farlighet oss af menniskiom kan tilfogas, v. 2. Sedan beder han Gudh innerlig, at han i alla sina dagar må blifwa een sann ledamot i Christi församling, ther han kan wara trygger för all olycko, v. 4. Ther begärar han ock warda böönhörd, ledsagad, beskyddad, och få see Herrans goda, v. 7. På sidstone förmanar han sigh sielfwan til frimodighet, v. 14.

EN Psalm Davidz. HERren är mitt lius, och min hälsa; för hwem skal jagh fruchta migh? HERren är mins lijfs kraft; för hwem skulle jagh grufwa migh?

2. Therföre om the onde mine moståndare och fiender til migh wilja, til at fräta mitt kött, måste the stöta sigh och falla.

3. Om än en här lade sig emot mig, så fruktade sig ändå mitt hjerta intet; om en strid hofve sig upp emot mig, så förlåter jag mig uppå honom.

4. ETt beder jagh HERranom, thet hade jagh gierna; at jagh i HERrans huus blifwa må i alla mina lifsdagar, til at skåda then skiöna HERrans Gudztienst, och besöka hans tempel.

5. Ty han öfwertäcker migh i sine hydda i ondom tijd: han förgiömer migh hemliga i sitt tiäll, och vphöijer migh på ene klippo.

6. Och skall nu upphöja mitt hufvud öfver mina fiendar, som omkring mig äro; så vill jag i hans hyddo lof offra; jag vill sjunga och lofsäga HERRANOM.

7. HERRE, hör mina röst, när jag ropar; var mig nådelig, och hör mig.

8. Mitt hjerta håller dig ditt ord före: I skolen söka mitt ansigte; derföre söker jag ock, HERRE, ditt ansigte.

9. Fördölj icke ditt ansigte för mig, och bortdrif icke din tjenare i vredene; ty du äst min hjelp; öfvergif mig icke, och drag icke handena ifrå mig, Gud, min salighet.

10. Ty min fader och min moder öfvergifva mig; men H ERREN upptager mig.

11. HERRE, visa mig din väg, och led mig på den rätta stigen, för mina fiendars skull.

12. Gif mig icke uti mina fiendars vilja; ty falsk vittne stå emot mig, och göra mig orätt skamlöst.

13. Men jag tror dock, att jag se skall HERRANS goda, uti de lefvandes lande.

14. Förbida HERRAN; var tröst och oförfärad, och förbida HERRAN.

28. Psalm.[redigera]

EN Bönespalm, at Gudh icke wille låta honom blifwa besmittad af them som gifwa godh ord, och ställa sigh wänliga, men the hafwa ondt i sinnet, v. 1. Beder at HERren wille wedergälla them, efter som [t]he förtient hafwa, v. 4. Prisar HERran som honom så nådeliga böönhördt hafwer, v. 6. Och befaller honom hela Gudz församling, v. 9

EN Psalm Davidz. När jagh ropar til tigh, HERre min tröst, så tig migh icke: på thet när tu tiger, jagh icke warder them lijk, som kulona fara.

2. Hör mine böns röst när jagh ropar til tigh; när jagh vplyfter mina händer til tin helga chor.

3. Drag migh icke bort ibland the ogudachtiga, och ibland the ogierningsmän, som wänliga tala medh sin nästa, och hafwer ondt i hiertat.

4. Gif them efter sina gierningar, och efter sitt onda wäsende: gif them efter sina händers werck; betala them thet the förtient hafwa.

5. Ty de vilja icke akta uppå H ERRANS gerningar, eller uppå hans händers verk; derföre skall han nederslå, och icke uppbygga dem.

6. Lofvad vare H ERRAN; ty han hafver hört mine böns röst.

7. HERREN är min starkhet, och min sköld; uppå honom hoppades mitt hjerta, och mig är hulpet; och mitt hjerta är gladt, och jag vill tacka honom med mine viso.

8. HERREN är deras starkhet; han är den starke, som sin smorda hjelper.

9. Hjelp ditt folk, och välsigna ditt arf, och föd dem, och upphöj dem till evig tid.

29. Psalm.[redigera]

ÄR een prophetia om Christi Evanglio, at thet skal förkunnas i hela werldene, och af Konungar, Förstar, och herrar anammat warda, v. 1. Och skal kullslå och sönderbryta alt thet som ther emot står, v. 5. Insättia syndafloden som är thet heliga dopet, ther then gamle Adam skal dränckt warda; och åter födas een ny menniskia, v. 20.

EN Psalm Davidz. Bärer fram HERranom i wäldige; bärer fram HERranom ähro och starckhet.

2. Bärer fram HERranom hans namns ähro; tilbedien HERran i heligo prydning.

3. HERRANS röst går på vattnen; ärones Gud dundrar; HERREN på stor vatten.

4. HERRANS röst går med magt; HERRANS röst går härliga.

5. HERRANS röst sönderbryter cedrer; HERREN sönderbryter cedrer i Libanon;

6. Och låter dem springa såsom en kalf; Libanon och Sirion, såsom en ung enhörning.

7. HERRANS röst afhugger såsom en eldslåge.

8. HERRANS röst berörer öknena; HERRANS röst berörer öknena Kades.

9. HERRANS röst berörer hinderna, och blottar skogarna; och i hans tempel skall hvar och en säga honom äro.

10. HERREN sitter till att göra ena flod, och HERREN blifver en Konung i evighet.

11. HERREN skall gifva sino folke kraft; HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

30. Psalm.[redigera]

Davids tacksägelse, förmaning, bön.

EN Psalm, til at siunga om Davidz huus wigning.

2. Jag prisar dig, HERRE: ty du hafver upphöjt mig, och låter icke mina fiendar glädja sig öfver mig.

3. HERRE min Gud, då jag ropade till dig, gjorde du mig helbregda.

4. HERRE, du hafver fört mina själ utu helvetet; du hafver behållit mig lefvande, der de i helvetet foro.

5. I Helige, lofsjunger HERRANOM, och tacker i hans helga högtid.

6. Ty hans vrede varar ett ögnablick, och han hafver lust till lif; om aftonen varar gråten, men om morgonen glädjen.

7. Men jag sade, då mig väl gick: Jag skall aldrig omkull ligga.

8. Ty du, HERRE, hafver igenom din goda vilja gjort mitt berg starkt; men då du bortdolde ditt ansigte, förskräcktes jag.

9. Jag vill, HERRE, ropa till dig; Herran vill jag bedja.

10. Hvad nytta är i mitt blod, när jag död är? Månn ock stoftet tacka dig, och förkunna dina trohet?

11. Hör, HERRE, och var mig nådelig; HERRE, var min hjelpare.

12. Du hafver förvandlat mig min klagan uti fröjd; du hafver afklädt mig min säck, och omgjordat mig med glädje;

13. På det min ära skall lofsjunga dig, och icke tyst varda. HERRE, min Gud, jag vill dig tacka i evighet.

31. Psalm.[redigera]

Hoppets kraft i nöd.

1. En Psalm Davids, til at föresjunga.

2. HERre, uppå dig förtröstar jag; låt mig aldrig på skam komma: Fräls mig genom dina rättfärdighet.

3. Böj tin öron til mig, hasteliga hjelp mig: War mig en stark klippa och en borg, at du hjelper mig.

4. Ty du äst min klippa och min borg; at du dock för ditt Namns skull mig leda och föra wille.

5. At du wille draga mig utu nätet, som de för mig stält hafwa; ty du äst min starkhet.

6. Uti dina händer befaller jag min anda; du hafwer mig förlöst, HERre, du trofaste Gud.

7. Jag hatar dem, som hålla uppå lösaktiga läro; men jag hoppas til HERran.

8. Jag fröjdar mig, och är glad öfwer dina godhet; at du anser mitt elände, och känner mina själ i nödene.

9. Och du öfwergifwer mig icke uti fiendans händer: Du sätter mina fötter uppå widt rum.

10. HERre, war mig nådelig; ty mig är ångest; mitt ansikte är förfallet för sorgs skull, dertil min själ och min buk.

11. Ty mitt lefwande är förtärdt wordet af bedröfwelse, och mina år af suckande: Min kraft är, genom mina missgerning, förfallen, och min ben äro försmäktade.

12. Det går mig så illa, at jag är en stor försmädelse worden minom grannom, och en styggelse minom kändom; de som mig se på gatone, de fly för mig.

13. Jag är förgäten af hjertat, såsom en döder; jag är worden såsom et sönderslaget kärille.

14. Ty månge försmäda mig illa, så at hwar man skyr wid mig; de rådslå med hwarannan om mig, och akta taga mig lifwet bort.

15. Men jag, HERre, hoppas uppå dig, och säger: Du äst min Gud.

16. Min tid står i dina händer: Hjelp mig utu mina fiendars hand, och ifrå dem som mig förfölja.

17. Låt ditt ansikte lysa öfwer din tjenare: Hjelp mig genom dina godhet.

18. HERre, låt mig icke till skam warda, ty jag åkallar dig: De ogudaktige warde till skam, och tystade i helwete.

19. Tystne de falske munnar, som tala emot den rättfärdiga hårdeliga, högmodeliga och hånliga.

20. Huru stor är din godhet, den du dem, som dig frukta, bewarat hafwer; och bewisar dem, som trösta uppå dig, inför menniskors barn?

21. Du förgömer dem hemliga när dig för hwars mans trug: Du förskyler dem i hyddone för de trätosama tungor.

22. Lofwad ware HERren; at han mig en underlig godhet bewisat hafwer, i enom fastom stad.

23. Ty jag sade i mine häpenhet: Jag är bortdrifwen ifrå dina ögon; likwäl hörde du mine böns röst, då jag til dig ropade.

24. Älsker HERran, alle hans helige: HERren bewarar de trogna, och wedergäller dem rikeliga, som högmod öfwa.

25. Warer tröste och oförfärade, alle J, som HERran förbiden.

32. Psalm.[redigera]

2. Bot-Psalmen.

1. En undervisning Davids. Säll är den, hvilkom öfverträdelsen förlåten är, dem synden öfverskyld är.

2. Säll är den menniska, som H ERREN icke tillräknar missgerning; i hvilkens anda ingen falskhet är.

3. Ty då jag ville förtigat, försmäktade min ben, genom min dagliga gråt.

4. Ty din hand var dag och natt svår på mig, så att min vätska borttorkades, såsom det om sommaren torrt varder. Sela.

5. Derföre bekänner jag dig mina synd, och förskyler intet mina missgerning. Jag sade: Jag vill bekänna för HERRANOM min öfverträdelse; då förlätst du mig mine synds missgerning. Sela.

6. För detta skola alle helige bedja dig i rättom tid; derföre, när store vattufloder komma, skola de intet räcka intill dem.

7. Du äst mitt beskärm, bevara mig dock för ångest; att jag förlossad må ganska gladeliga fröjdas. Sela.

8. Jag vill undervisa dig, och lära dig vägen, den du vandra skall; jag skall leda dig med mine ögon.

9. Varer icke såsom hästar och mular, som intet förstånd hafva; hvilkom man måste lägga bett och betsel i munnen, om de icke till dig vilja.

10. Den ogudaktige hafver många plågor; men den som hoppas uppå HERRAN, honom skall barmhertighet omfatta.

11. Fröjder eder af HERRANOM, och varer glade, I rättfärdige; och berömmer eder, alle I fromme.

33. Psalm.[redigera]

Guds sannfärdighet, mage, tro.

1. Fröjder eder af HERRANOM, I rättfärdige; de fromme skola prise honom härliga.

2. Tacker HERRANOM med harpor; och lofsjunger honom på psaltare af tio stränger.

3. Sjunger honom en ny viso; sjunger väl på strängaspel med klingande ljud.

4. Ty HERRANS ord är sannfärdigt; och hvad han lofvar, det håller han visserliga.

5. Han älskar rättfärdighet och dom; jorden är full af HERRANS godhet.

6. Himmelen är gjord genom HERRANS ord, och all hans här genom hans muns anda.

7. Han håller vattnet i hafvet tillsammans, såsom uti en lägel; och lägger djupen i det fördolda.

8. All verlden frukte H ERRAN; honom rädes allt det som på jordene bor.

9. Ty om han säger, så sker det; om han bjuder, så är det gjordt.

10. HERREN gör Hedningarnas råd omintet, och vänder folks tankar.

11. Men HERRANS råd blifver evinnerliga; hans hjertas tankar i evighet.

12. Saligt är det folk, hvilkets Gud HERREN är; det folk, som han till ett arf utkorat hafver.

13. HERREN skådar neder af himmelen, och ser all menniskors barn.

14. Utaf sinom fasta stol ser han uppå alla de som på jordene bo.

15. Han böjer allas deras hjerta; han aktar uppå alla deras gerningar.

16. Enom Konung hjelper intet hans stora magt; enom kämpa varder icke hulpet genom hans stora kraft.

17. Hästar hjelpa ock intet, och deras stora starkhet frälsar intet.

18. Si, HERRANS öga ser uppå dem som frukta honom; de som uppå hans godhet trösta;

19. Att han skall fria deras själ ifrå dödenom, och föda dem i hårdom tid.

20. Vår själ väntar efter HERRANOM; han är vår hjelp och sköld.

21. Ty vårt hjerta gläder sig af honom, och vi hoppes på hans helga Namn.

22. Din godhet, HERRE, vare öfver oss, såsom vi på dig förtröste.

34. Psalm.[redigera]

Tacksägelse för Guds godhet.

1. En Psalm Davids, då han förvandlade sitt ansigte för Abimelech, den honom ifrå sig dref, och han gick sin väg.

2. Jag vill lofva HERRAN i allom tid; hans lof skall alltid vara i minom mun.

3. Min själ skall berömma sig af HERRANOM, att de elände skola höra det, och glädja sig.

4. Priser med mig HERRAN, och låter oss med hvarannan upphöja hans Namn.

5. Då jag sökte HERRAN, svarade han mig, och frälste mig utur all min fruktan.

6. De som uppå honom se, de varda upplyste, och deras ansigte varder icke till skam.

7. De denne elände ropade, hörde honom HERREN; och halp honom utur all hans nöd.

8. HERRANS Ängel lägrar sig omkring dem som frukta honom, och hjelper dem ut.

9. Smaker och ser, huru ljuflig HERREN är; säll är den som tröster uppå honom.

10. Frukter HERRAN, I hans helige; ty de som frukta honom, de hafva ingen brist.

11. De rike skola törstige vara och hungra; men de som HERRAN söka, hafva ingen brist på något godt.

12. Kommer hit, barn, hörer mig; jag vill lära eder HERRANS fruktan.

13. Hvilken är den som ett godt lefvande begärar, och gerna goda dagar hade?

14. Bevara dina tungo för det ondt är, och dina läppar, att de intet bedägeri tala.

15. Låt af det onda, och gör det goda; sök friden, och far efter honom.

16. HERRANS ögon se uppå de rättfärdiga, och hans öron på deras ropande.

17. Men HERRANS ansigte står öfver dem som ondt göra, så att han utskrapar deras åminnelse af jordene.

18. Då de rättfärdige ropa, så hörer HERREN; och hjelper dem utur alla deras nöd.

19. HERREN är hardt när dem som ett förbråkadt hjerta hafva; och hjelper dem som ett bedröfvadt mod hafva.

20. Den rättfärdige måste mycket lida; men HERREN hjelper honom utu thy allo.

21. Han bevarar honom all hans ben, att icke ett sönderbrutet varder.

22. Den ogudaktiga skall det onda dräpa; och de som hata den rättfärdiga, de skola brottslige varda.

23. HERREN förlöser sina tjenares själar; och alle de som trösta på honom, skola icke varda brottslige.

Psalm 35.[redigera]

Emot de grufveliga fiendar.

1. En Psalm Davids. HERRE, trät med dem som med mig trät a; strid emot dem som på mig strida.

2. Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

3. Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

4. Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

5. Varde såsom agnar för väder, och HERRANS Ängel bortdrifve dem.

6. Deras väg varde mörk och slipper; och HERRANS A"ngel förfölje dem.

7. Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

8. Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

9. Men min själ fröjde sig af HERRANOM, och vare glad af hans hjelp.

10. All min ben säge: HERRE, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

11. Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

12. De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

13. Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

14. Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

15. Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

16. Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

17. Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

18. Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

19. Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

20. Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

21. Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

22. HERRE, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

23. Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

24. HERRE, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

25. Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

26. Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

27. Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare HERREN högeliga, den sinom tjenare godt vill.

28. Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.


Psalm 36.[redigera]

Emot gudslösa skrymtare.

1. En Psalm Davids, HERRANS tjenares, till att föresjunga.

2. Jag säger i sanningene, att de ogudaktige arge skalkar äro; ty när dem är ingen Gudsfruktan.

3. De rosa hvarannan inbördes, att de måga främja sina onda saker, och skämma andra.

4. All deras lära är skadelig och lögn; de låta ock intet undervisa sig, att de måtte något godt göra;

5. Utan de tänka till skada på deras säng; och stå faste på den onda vägen, och sky för intet ondt.

6. HERRE, din godhet räcker så vidt som himmelen är, och din sanning så vidt som skyarna gå.

7. Din rättfärdighet står såsom Guds berg, och dine rätter såsom stor djup. HERRE, du hjelper både menniskom och fänad.

8. Huru dyr är din godhet, Gud, att menniskors barn tröst hafva under dina vingars skugga!

9. De varda druckne utaf dins hus rika håfvor, och du skänker dem med vällust, såsom med enom ström.

10. Ty när dig är en lefvandes källa, och i dino ljuse se vi ljus.

11. Utbred dina godhet öfver dem som känna dig, och dina rättfärdighet öfver de fromma.

12. Låt mig icke undertrampad varda af de stolta, och de ogudaktigas hand omstörte mig icke;

13. Utan låt de ogerningsmän der falla, att de måga bortdrifne varda, och icke bestå kunna.


Psalm 37.[redigera]

Gudlöshet lycka ostadig.

1. En Psalm Davids. Harmas icke öfver de onda; var icke nitisk öfver de ogerningsmän.

2. Ty såsom gräs varda de snart afhuggne, och såsom gröna örter skola de förvissna.

3. Haf hopp till HERRAN, och gör det godt är; blif i landet, och föd dig redeliga.

4. Haf dina lust i HERRANOM; han skall gifva dig hvad ditt hjerta önskar.

5. Befalla H ERRANOM din väg, och hoppas uppå honom; han skall väl görat;

6. Och skall frambära dina rättfärdighet såsom ett ljus, och din rätt såsom en middag.

7. Förbida HERRAN, och vänt efter honom. Harmas icke öfver den, hvilkom all ting, efter hans vilja, lyckosamliga framgå.

8. Håll tillbaka af vrede, och öfvergif grymhet; blif icke vred, så att du ock illa gör.

9. Ty de onda skola utrotade varda; men de, som vänta efter H ERRAN, skola ärfva landet.

10. Det är ännu en liten tid, så är den ogudaktige intet mer; och när du efter hans rum ser, skall han borto vara.

11. Men de elände skola ärfva landet, och lust hafva i storom frid.

12. Den ogudaktige trugar den rättfärdiga, och biter sina tänder tillsamman öfver honom.

13. Men HERREN ler åt honom; ty han ser att hans dag kommer.

14. De ogudaktige draga ut svärdet, och bända sin båga, att de skola fälla den elända och fattiga, och slagta de fromma.

15. Men deras svärd skall gå in i deras hjerta, och deras båge skall sönderbrista.

16. Det litsla, som en rättfärdig hafver, är bättre än många ogudaktigas stora håfvor.

17. Ty de ogudaktigas arm skall sönderbrytas; men HERREN håller de rättfärdiga vid magt.

18. HERREN känner de frommas dagar, och deras gods skall blifva evinnerliga.

19. De skola icke på skam komma i den onda tiden, och i hårdom årom skola de nog hafva.

20. Ty de ogudaktige skola förgås; och HERRANS fiender, om de än vore såsom en kostelig äng, skola de likväl försvinna, såsom en rök försvinner.

21. Den ogudaktige borgar, och betalar intet; men den rättfärdige är barmhertig och mild.

22. Ty hans välsignade ärfva landet; men hans förbannade varda utrotade.

23. Af HERRANOM varder sådana mans gång främjad, och han hafver lust till hans väg.

24. Om han faller, varder han ej bortkastad; ty H ERREN håller honom vid handen.

25. Jag hafver ung varit, och är gammal vorden, och hafver ännu aldrig sett den rättfärdiga förlåten, eller hans säd efter bröd gå.

26. Han är alltid barmhertig, och lånar gerna; och hans säd skall välsignad varda.

27. Låt af det onda, och gör det goda, och blif i evig tid.

28. Ty HERREN älskar rätten, och öfvergifver icke sina heliga; evinnerliga varda de bevarade; men de ogudaktigas säd skall utrotad varda.

29. De rättfärdige ärfva landet, och blifva derinne evinnerliga.

30. Dens rättfärdigas mun talar vishet, och hans tunga lärer rätten.

31. Hans Guds lag är i hans hjerta; hans steg slinta icke.

32. Den ogudaktige vaktar uppå den rättfärdiga, och aktar dräpa honom.

33. Men HERREN låter honom icke uti hans händer, och fördömer honom icke, då han dömd varder.

34. Förbida HERRAN, och håll hans väg, så skall han upphöja dig, så att du skall ärfva landet. Du skall se, att de ogudaktige utrotade varda.

35. Jag hafver sett en ogudaktig, den var fast väldig, och utbredde sig, och grönskades såsom ett laurbärsträ.

36. Då man gick der framom, si, så var han borto; jag frågade efter honom, då vardt han ingenstäds funnen.

37. Blif from, och håll dig rätt; ty slikom skall det på sistone väl gå.

38. Men de öfverträdare skola tillsammans förgås, och de ogudaktige på sistone utrotade varda.

39. Men HERREN hjelper de rättfärdiga; han är deras starkhet i nöd;

40. Och HERREN skall vara dem biståndig, och hjelpa dem; han skall undsätta dem ifrå de ogudaktiga, och frälsa dem; ty de trösta uppå honom.


Psalm 117[redigera]

Messie nåderike.

1. Lofver HERRAN, alle Hedningar; priser honom, all folk.

2. Ty hans nåd är väldig öfver oss, och HERRANS sanning (varar) i evighet. Halleluja.


Psalm 118[redigera]

Tacksägelse. Prophetia om Christo.

1. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.

2. Nu säge Israel: Hans godhet varar evinnerliga.

3. Nu säge Aarons hus: Hans godhet varar evinnerliga.

4. Nu säge de som HERRAN frukta: Hans godhet varar evinnerliga.

5. Uti ångest åkallade jag HERRAN; och HERREN bönhörde mig, och tröste mig.

6. HERREN är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

7. HERREN är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.

8. Det är godt att förtrösta på HERRAN, och icke förlåta sig på menniskor.

9. Det är godt att förtrösta uppå HERRAN, och icke förlåta sig på Förstar.

10. Alle Hedningar belägga mig; men i HERRANS Namn vill jag förgöra dem.

11. De kringhvärfva mig på alla sidor; men i HERRANS Namn vill jag nederlägga dem.

12. De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i HERRANS Namn vill jag förgöra dem.

13. Man stöter mig, att jag falla skall; men HERREN hjelper mig.

14. HERREN är min magt, och min psalm; och är min salighet.

15. Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; HERRANS högra hand behåller segren.

16. HERRANS högra hand är upphöjd; HERRANS högra hand behåller segren.

17. Jag skall icke dö, utan lefva, och förkunna HERRANS gerningar.

18. HERREN näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.

19. Upplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka HERRANOM.

20. Det är HERRANS port, de rättfärdige skola der ingå.

21. Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.

22. Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.

23. Det är skedt af HERRANOM, och är ett under för vår ögon.

24. Detta är den dagen, den HERREN gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.

25. O! HERRE, hjelp; o! HERRE, låt väl gå.

26. Lofvad vare den som kommer i HERRANS Namn; vi välsigne eder, som af HERRANS hus ären.

27. HERREN är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.

28. Du äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.

29. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.


Psalm 119[redigera]

Guds ords kraft, nytta.

1. Salige äro de som utan vank lefva, de som i HERRANS lag vandra.

2. Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.

3. Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.

4. Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.

5. O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.

6. När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.

7. Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.

8. Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.

9. Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.

10. Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.

11. Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.

12. Lofvad vare du, HERRE; lär mig dina rätter.

13. Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.

14. Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds va"g, såsom af allahanda rikedomar.

15. Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.

16. Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.

17. Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.

18. Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.

19. Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.

20. Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.

21. Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.

22. Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.

23. Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.

24. Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.

25. Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.

26. Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.

27. Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.

28. Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.

29. Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.

30. Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.

31. Jag håller mig intill din vittnesbörd; HERRE, låt mig icke på skam komma.

32. När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.

33. Lär mig, HERRE, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.

34. Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.

35. För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.

36. Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.

37. Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.

38. Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.

39. Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.

40. Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.

41. HERRE, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;

42. Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.

43. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.

44. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.

45. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.

46. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;

47. Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;

48. Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.

49. Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.

50. Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.

51. De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.

52. HERRE, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.

53. Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.

54. Dine rätter äro min visa i mino huse.

55. HERRE, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.

56. Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.

57. Jag hafver sagt, HERRE: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.

58. Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.

59. Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.

60. Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.

61. De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.

62. Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.

63. Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.

64. HERRE, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.

65. Du gör dinom tjenare godt, HERRE, efter ditt ord.

66. Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.

67. Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.

68. Du äst mild och god; lär mig dina rätter.

69. De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.

70. Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.

71. Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.

72. Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.

73. Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.

74. De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.

75. HERRE, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.

76. Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.

77. Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.

78. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.

79. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.

80. Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.

81. Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.

82. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?

83. Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.

84. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?

85. De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.

86. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.

87. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.

88. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.

89. HERRE, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

90. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

91. Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

92. Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

93. Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

94. Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

95. De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

96. Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

97. Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

98. Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

99. Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

100. Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

101. Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

102. Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

103. Din ord äro minom mun sötare än hannog.

104. Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

105. Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

106. Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

107. Jag är svårliga plågad; H ERRE, vederqvick mig efter ditt ord.

108. Låt dig behaga, H ERRE, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

109. Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

110. De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

111. Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

112. Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

113. Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

114. Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

115. Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

116. Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

117. Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

118. Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

119. Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

120. Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.

121. Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.

122. Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.

123. Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.

124. Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.

125. Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.

126. Det är tid, att HERREN gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.

127. Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.

128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.

129. Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.

130. När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.

131. Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.

132. Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.

133. Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.

134. Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.

135. Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.

136. Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.

137. HERRE, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.

138. Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.

139. Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.

140. Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.

141. Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.

142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

143. A*ngest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.

144. Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.

145. Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, HERRE, att jag må hålla dina rätter.

146. Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.

147. Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.

148. Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.

149. Hör mina röst efter dina nåde: HERRE, vederqvick mig efter dina rätter.

150. Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.

151. HERRE, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.

152. Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.

153. Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.

154. Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.

155. Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.

156. HERRE, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.

157. Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.

158. Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.

159. Si, jag älskar dina befallningar; HERRE, vederqvick mig efter din nåd.

160. Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.

161. Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.

162. Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.

163. Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.

164. Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.

165. Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.

166. HERRE, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.

167. Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.

168. Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.

169. HERRE, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.

170. Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.

171. Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.

172. Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.

173. Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.

174. HERRE, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.

175. Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.

176. Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.



Denna text är inte fullständig. Om du har tillgång till texten kan du hjälpa Wikisource genom att fylla i mer