Blå oktober/Julhälsning till Göteborg
| ← Julsång |
|
Julhälsning till Göteborg.
.jpg){kind=small}
om förr Luciaflickan
med ljus och kaffebrickan
bragt julebud,
och långan nu är lutad,
klenätens bakning slutad,
och korfven fått sin fjälsterhud.
Och klapparna inpackats,
pårimmats och kringlackast,
och klädd står gran.
Små längtanskrämpor läkna,
små munnar mer ej räkna
sitt "da'n före da'n före dopparda'n".
Till kojorna man tågat
och tomma faten rågat
ur bräddad korg,
och grafvarna man ansat
och granprydt och bekransat
uti mitt kära Göteborg.
Min älsklingsort på jorden
vid friska Älfsborgsfjorden,
min barndomsstad —
hur nobel avenyen,
hur drömfin Trädgårdsvyen,
hur stolt alleers kolonnad!
Som skär ur hafvet stiget,
ditt gry var jämt gediget
och saltbemängdt.
Och vindarna från Vinga
dig vetat hälsa bringa,
men unken sed ock utestängt.
Den gamle svenskens kynne
du bär i allvarslynne
och härdighet.
Ej blott vid firmastämplen,
du ses också i templen,
men ej af skrymteri du vet.
Nu dina klockor klinga,
och alla hjärtan ringa
"god jul, god jul”.
Från fjärran Mälarstränder
mitt ”julefrid" jag sänder
in i palats och fattigskjul.
God jul, I Slottsskogsekar —
för mina gosselekar
ett paradis!
God jul, I Slottsskogsdammar,
där stålskofolket glammar
och icke löper blott för pris!
God jul, I Kronans höjder!
Hvad äkta kälkbacksfröjder
i fordom tid,
då pilten utan fruktan
tog hvarje brant och bugtan
och hven som storm i isblank lid.
God jul jag nederkallar
för styckekrönta vallar
vid Göta älf —
för Västerbergets skansar,
där, med granit som pansar,
kanoner bo i klippan själf.
Till alla kära ställen
i helga stjärnekvällen
min hälsning far.
Till alla kära vänner
min tanke vingen spänner
och för ett tack för flydda dar.
Och sist, min Hagakyrka,
god jul och mycken styrka
från Zebaoth!
När dina fönster glimma,
o, sänd en vänlig strimma
till gamla hemmet midtemot!
.jpg)