Blå oktober/Julsång
| ← Bethlehem |
|
Julhälsning till Göteborg → |
Julsång.
.jpg){kind=small}
r det blomrägn,
är det väl flingor,
är det vingars
glittrande mängd,
som nu rymden
skimmeruppfyller
i min lefnads
mörknade ängd?
Sista blomman
redan dock fallit,
sista flingan
isat min barm —
det är väsen
från någon fjärrtrakt,
som ej tiden
sköflade arm.
O, jag vet nog,
hvadan I ären,
ljusa barn från
oskuldens värld!
Kännen I väl
ännu det hjärta,
där I fordom
redden er härd?
O, I helga
barndomens minnen!
I dock söken
enslingens bo,
bjuden famnen,
full utaf gåfvor,
skänken åter
lekarnes ro.
Och mitt julbord
åter jag bygger —
strand af mossa,
spegelglassjö,
småsmå hyddor,
stenar till alper,
och däröfver
bomullens snö.
Slott och knektar,
sabel och gunghäst,
sagobilder,
granen i glans —
gamla hemmet,
ingen är borta,
själfva mormor
med oss i dans...
Ljufva minnen,
dröjen, o dröjen,
gifven forna
jularnas frid!
Kanske kommer
våren då åter
till mitt hjärta
blommande blid.