1.
Bort, mit hierta medh the tanckar,
Lijk som wore tu uthstött:
Hålt tigh fast widh Gudz ordz anckar,
Och alsingen motgång skiöt.
Äst tu ond och full medh skuld,
Sij, så är Gudh from och huld:
Fast tin synd förtienar döden,
Frälsar Gudh tigh doch vhr nöden.
1. Bort, mitt hjärta, med de tankar,
Att från Gud du är utstött!
Håll dig fast vid Guds ords ankar
Och bliv ej i bönen trött!
Är du full med synd och skuld,
Se, så är Gud evigt huld.
Fast din synd förtjänar döden,
Frälsar Gud dig dock ur nöden.
2.
Tu så wäl som andre alla
Äst vpfyld med synd och last,
Hwilket Adam genom fallet,
Haar orsakat medh en hast.
Men om tu til HErran flyr,
Och tin förra ondsko skyr,
Skal han tå tin suck och klaga
Medh all nåde wist vptaga.
2. Adams barn, som andra alla
Född i synd, du föll med hast
Och, förledd att städse falla,
Sjönk alltmer i synd och last.
Men om du till Herren flyr
Och din förra ondska skyr,
Skall han visst dig arma, svaga
Åter i sin nåd upptaga.
3.
Gudh haar ju ett sådant sinne,
Thet af kärligt Faders modh,
Mot osz altijd nådigt brinner,
Ty han är osz huld och godh.
Han stoor wårdnad om osz bär,
All wår nödh hans olust är;
Til wårt ofall draar han leda,
Ja, wår dödh giör honom sweda.
3. Du i Gud en Fader finner,
Som med oss har tålamod;
När i hjärtat ångern brinner,
Han barmhärtig är och god.
Ömt han vårdnad om oss bär,
Vill oss alltid vara när,
Med sin nåd vårt hjärta freda,
Med sitt ljus vår vandring leda.
4.
Sij, så sant jagh ewigt lefwer,
Wil jagh ingen syndars dödh;
Vtan at han altijd sträfwer
Til at döda synden snödh.
Jagh en hiertlig glädie får,
När en siäl, som wilse går,
Hon will sigh til migh omwända;
Intet ondt skal henne hända.
4. Hör hans ord: "Så sant jag lever,
Vill jag icke syndarns död,
Utan att han alltid strävar
Till att döda synden snöd.
Jag en hjärtlig glädje får,
När en själ som vilse går
Vill sig rätt till mig omvända:
Intet ont skall henne hända."
5.
Ingen herde kan så leta
Efter ett borttappat får
Kunde tu Gudz hierta weta,
Huru fast thet til tigh står,
Törstar, längtar innerlig
Efter then, som söndrar sigh
Från hans hiord och fåår så såta,
Skulle tu af kärlek gråta.
5. Ingen herde kan så leta
Efter ett borttappat får.
Kunde du Guds hjärta veta,
Huru ömt för dig det slår,
Törstar, längtar innerlig
Efter den som söndrat sig
Från hans hjord och får så såta,
Skulle du av glädje gråta.
6.
Gudh som älskar wist then froma,
Som vthi han huse boor,
Wil at ingen skal omkomma
Genom Satans grymhet stoor.
Hwilken ifrån Satan flyr,
Och hans werck medh alfwar skyr;
Frögd i högden han vowäcker,
Som förvtan ända räcker.
7.
HErrans Änglar all i sänder
Glädia sigh så wäl som Gudh,
När en syndig sig omvänder,
Medh sann boot och bättrings liud:
Afstå wij från synd och last,
Så skal HErren medh en hast
Wår miszgerning heelt förglömma,
Och i diupa hafwet giöma.
8.
Ingen siö så högt vpswallar;
Intet diup så grundlöst är;
Ingen ström så häftigt faller,
Som then ringste lijkhet bär
Mot then nådh, som HErren blijd
Osz bevisar allan tijd,
Hälst tå synden wil osz föra
På förderf, och platt förgiöra.
6. Ingen sjö så högt kan svalla,
Intet djup så grundlöst är,
Intet regn så rikt kan falla,
Att det minsta likhet bär
Med den nåd som Herren blid
Oss bevisar allan tid,
Helst då synden vill oss föra
I fördärv och oss förstöra.
9.
Så war tröst, och haf gladt sinne
Tu min siäl, som ängslig går,
Lät tin sorg doch här förswinna,
Ingen nödh tigh skada får.
Tina synders myckenhet,
Emot Gudz barmhertighet
Kan eij liknas, icke nämnas:
På tigh wil han aldrig hämnas.
7. Så var tröst och hav glatt sinne,
Du min själ som ängslig går!
All din sorg härvid försvinne:
Ingen nöd dig skada får.
Dina synders myckenhet
Emot Guds barmhärtighet
Kan ej liknas, icke nämnas:
På dig vill han aldrig hämnas.
10.
Wore werlden af wår HErre
Tusend gånger större giord.
Och thesz synder störr' och smärre,
Uthi tanckar, werk och ord,
Wore af tigh alle slätt
Öfwade på många sätt;
Kunde doch Gudz nådh eij stäckias,
Och hans kärleks eld vthsläckias.
8. Vore världen av vår Herre
Tusen gånger större gjord
Och dess synder, större, smärre,
Uti tankar, verk och ord,
Vore av dig alla slätt
Övade på många sätt,
Kunde dock Guds nåd ej stäckas
Och hans kärlekseld ej släckas.
11.
Ach! min Gudh, lät samma nåde
Altijd för migh öppen ståå:
At jagh i mins ängzlans våde
Tina godhet smaka må.
Haf migh kär, och vpwäck migh,
At jagh åter älskar tigh:
Låt tin Anda migh regera,
At jagh eij så syndar mera!
9. Ack, min Gud, låt samma nåde
Alltid för mig öppen stå,
Att jag i min sorg och våde,
Gud, din godhet smaka må.
Hav mig kär och uppväck mig,
Att jag åter älskar dig.
Låt din Ande mig regera,
Att jag aldrig syndar mera.